Badlivet

Vi har vant oss vid att vackra dagar ta oss till stranden och vandra längs havet samt att vackra sommardagar ligga och solbada på stranden samt då och då doppa oss i havet. Vi ser det då som en rättighet att få vara var som helst och därvid klä av och på oss vid denna plats. Detta är allas rättighet oberoende av bakgrund och hälsotillstånd. Myndig-heternas uppgift är närmast att se till att detta kan se i så härlig miljö som möjligt. Dock sker det här en prioritering av kommunalekonomiska skäl.

Denna vana och rättighet har inte alltid varit en självklarhet. Vi kan följa en lång utvecklingskedja från att det av ordningsskäl varit förbjudet fram till en rättighet för alla. Det är i Ystad en utvecklingskedja från 1890-talet fram till och med 1950-talet. För att förstå denna måste vi utgå från borgerskapets kurorts- och hälsobrunnsbesök.

Staden har att tillse ordningen över all mark, inklusive strand, förutom den som överlåts. Vi kan här skilja mellan några huvudpunkter: gjuteriet, hamnen, militära övningsfältet, AB Ystads Saltsjöbad, Strandvägen. Med dels dessa huvudpunkter som utgångspunkt för resonemanget, dels deras respektive geografiska läge kan vi studera hur möjligheterna att utnyttja stränderna som rekreationsmiljö utvecklats.

Bakgrunden till valet av tidsperioder är att det var först under 1890-talet som stränderna började utnyttjas för rekreationsändamål. Myndigheterna gjorde då klart att det var förbjudet att bada inom vissa områden. Detta var fallet för de områden som ovan kallats väster Saltsjöbaden, Saltsjöbadens område, samt stranden längs Strandvägen.

Det var först under 1950-talet som restriktionerna helt upphävdes avseende var man fick bada. Vi fick vissa områden som ansågs lämpliga för bad. Dessa kallades allmänna badplatser. Dock medförde den ökande erosionen att vissa av de traditionella badplatserna blev mindre lämpliga för bad.

Läs mer om utvecklingen av badlivet under respektive årtionde:

« | »