1900-talet: Väster om gjuteriet

År 1900 inlämnades en motion till Stadsfullmäktige om att anordna badställen på stranden, dels väster om staden, dels väster om Sandskogen. Anledningen till denna motion var att ombud för sjukkasseföreningar framhållit önskvärdheten att underlätta badande vid stranden. Skäl som anförs i motionen var att det bland stadens arbetarbefolkning fanns ett allmänt känt behov för detta och att badning i hygieniskt avseende är beaktansvärt och nyttigt, samt att dessa anordningar kunde leda till mera flitigt begagnande av havsbaden än som dittills varit fallet. Som lämpliga platser föreslogs dels stranden vid den nya planteringen väster om staden, dels strandpartiet öster om staden vid Sandskogens början i väster. I väster föreslogs två badplatser, en för män och en för kvinnor. I öster föreslogs endast en badplats på grund av de lokala förhållandena. Anordningarna i väster skulle bestå dels av två skärmar om vardera 30 meters längd och två meters höjd. Badplatsen för män skulle finnas vid planteringens början i öster och den för kvinnor på lämpligt avstånd längre åt väster. Enkla sittbänkar att användas vid av- och påklädning skulle anordnas bakom och längs med skärmarna åt sjösidan.

I Konrad Perssons minnen anger han hur det gick till tidigare. Han skriver där att ”vi och vår samhällsklass badade då på stranden väster om gjuteriet. Stranden vid Saltsjöbaden fick endast dess gäster använda. Vid gjuteriet badade huvudsakligen män, utan baddräkt förstås. En liten skog, bra avklädningsplats, skyddade mot nordliga vindar samt för insyn och damm från landsvägen. Stranden var inte den bästa, stenig, med tång i riklig mängd, ofta illaluktande. Utgjorde småstenarna ett hinder så var de stora, som stack upp i vattenbrynet, dess mer eftersträvade. Man kunde simma dit och vila sig. Bra när man skulle lära sig den ädla simkonsten”.

Upp:

| »