1910-talet: Längs Strandvägen

I december år 1913 inlämnade stadsläkaren Winther med flera en motion om vidtagande av vissa anordningar av baden mellan Saltsjöbadens varmbadhus utefter stranden till Jaktpaviljongen. I denna återges samma argumentering som användes för att bygga ett nytt badhotell, dvs att ”Nu har emellertid utbrett sig den moderna badform, som under senaste åren blivit allt mera allmän – baden på den öppna och fria stranden. Talrika strandkorgar och små badtält skulle här på den varma sanden verka livligt inbjudande för vår tids badgäster. Detta är ett uppslag till en säkerligen ej oväsentlig förbättring af badanordningarna å Sandskogstrakternas vackra sandstrand. Utan bad på den öppna fria stranden är en badanstalt i våra dagar helt enkelt icke vad den borde vara

”Som vi veta är strandbaden på sträckan från Saltsjöbaden till Jaktpaviljongen inskränkta till mindre områden, skyddade af de oftast bristfälliga och föga prydliga skärmarna af granris, hvilka årligen behöva förnyas. Fria strandbad tillåtas ju dessutom på andra sidan nyssnämnda väg samt väster om varmbadhuset. Om nu stranden österut från Saltsjöbadens dambadhus upplåts till strandbad med uppställande af badtält, skulle säkerligen stranden till stor utsträckning tas i anspråk för dylika små prydliga tält.”

”Skulle det då visa sig att de nu befintliga ”skärmarna” var i vägen för ”tältstaden” fick de antingen undanskaffas eller förflyttas. Detta kunde så mycket lättare ske som nya fria flitigt använda badplatser för herrar och damer är anordnade vid skjutbanan. Ett större fritt badställe för damer och barn borde väl i så fall anordnas eventuellt genom uppförande för dem av ett större badtält. Badplats för herrar finns ju under alla förhållanden på andra sidan nerfartsvägen från Jaktpaviljongen. Att badkostym skulle föreskrivas att bäras af de badande från badtälten är självklart.”

”Bleve strandbaden så ordnade, skulle den vackra strandbrädden komma att erbjuda en livlig och modern anblick. Ej endast bad i det klara vattnet utan även sol- och luftbad bleve säkerligen mera praktiserade än nu. Om hvilken betydelse de sistnämnde badfor-merna tillerkännas i våra dagar torde vara nogsamt bekant.”

”Dessa anordningar skulle ej förorsaka någon nämndvärd kostnad, men så anordnade skulle de säkerligen göra ett gynnsamt intryck på hitländande badortsbesökare, som på andra platser, exempelvis i Falsterbo, lärt sig uppskatta de nu omordade anordningarna.”

”Det bör även framhållas att det vore af största vikt, att allt bleve så fördelaktigt som möjligt ordnat vid Saltsjöbaden före säsongens början, så att eventuella besökare, som från Baltiska Utställningen hitkomma, få det bästa intryck och härifrån medföra ett angenämt minne, ej blott af vår ålderdomliga och intressanta stad, utan även av Sandskogens skönhet och strandbadens behag, samt af det moderna badlivet på den vackra stranden, vilket allt för kommande år skulle verka förmånligt.”

”På grund af vad nu anförts tillåta vi oss föreslå, att Stadsfullmäktige, om de finna förslaget lämpligt, besluta hos Magistraten göra hemställan om medgivande att vidtaga de antydda anordningarna av baden mellan Saltsjöbadens dambadhus utefter stranden till jaktpaviljongen, Att längs strandvallen först utmäts 50 meter att fritt disponeras af Saltsjöbaden, Att 6 längdmeter därefter lämnas till varje reflektant för uppställande af badtält, Att en årlig registreringsavgift af 2 kronor erläggs för varje sådan privat badplats”.

Stadsfullmäktige överlämnade framställningen till Magistraten för att vidta de åtgärder som de fann att saken skulle föranleda. De besåg strandområdet samt lät uppgöra en karta.

De kom fram till att någon flyttning eller ändring af de existerande båda fria badplatserna för män och kvinnor inte borde komma i fråga. Dessa badplatser borde fortfarande hållas tillgängliga för allmänheten.

Magistraten kom fram till att de inte hade något att invända mot anordnandet av badplatser på stranden från tält. Motiveringen var att denna badform numera var vanlig och omtyckt. ”Tälten, som naturligtvis bör vara prydliga, i förening med det badliv, som man får hoppas komma att utveckla sig, borde säkerligen också ge ökad livlighet åt strandpartiet. Emellertid vill magistraten påpeka, att anordningen med badtält icke får lägga hinder i vägen för allmänhetens tillträde till stranden. Endast den plats som tältet upptar, bör sålunda med uteslutande rättighet få disponeras av tältägaren. Det borde kunna förväntas, att allmänheten icke skall närgånget och obehörigt närma sig de badande, och skulle det mot förmodan någon gång inträffa torde nog medel finnas för stävjande af dylikt oskick. De badande ska ju vara iklädda baddräkt och redan häri ligger ett visst skydd för obehag i antydda avseendet.”

Magistraten gick sedan in på vilka områden som skulle vara aktuella. De tänkte sig att ett område med en längd av 72 meter öster om damernas badhus vid Saltsjöbaden eller intill den här befintliga anslagstavlan skulle upplåtas åt AB Ystads Saltsjöbad, i den händelse bolaget skulle önska uppsätta badtält å denna del av stranden, att därifrån på 60 meter eller till det ställe där strandpromenaden från Saltsjöbaden och körvägen vid stranden skär varandra, badning icke får äga rum,

Magistraten utgick sedan från denna punkt där vägarna möts och angav en sträcka av 300 meter, som slutade 14 meter från den existerande badplatsen för kvinnor skulle upplåtas till badplatser från tält. Badtälten skulle inte få uppställas närmre än 15 meter från körvägens södra sida och att de skulle så placeras att avståndet mellan två tält blev minst tio meter från dess mitt räknat. På så sätt skulle på den för badtält anvisade sträckan kunna uppsättas 30 badtält, vilket antal man ansåg att ”väl åtminstone för det närvarande torde fylla behovet”

Den föreslagna årliga avgiften av två kronor för rättigheten att uppställa badtält tyckte magistraten var väl låg och magistraten ville därför föreslå, att den sattes till minst fem kronor.

Magistraten avslutade med att ange att beträffande allmänhetens tillträde till stranden och badtältens avstånd från strandpromenaden torde vad ovan yttrats böra gälla även för det område, som kan komma att upplåtas till AB Ystads Saltsjöbad.

Vid behandlingen av ärendet erinrade herr Wallin att han vid ärendets förra behandling uttalat önskvärdheten av att ridning utefter stranden måtte på något sätt regleras, så att den inte skulle bli till obehag för de badande. Han yrkade därför att ridning utefter stranden skulle förbjudas även öster om Jaktpaviljongen, åtminstone ett gott stycke österut. Avslag av detta förslag yrkades av herr Öhrström, vilket även blev beslutet.


De första badtälten vid Strandvägens västra del under senare delen av 1910-talet

Här kan noteras att trafikchef Jacobssons begärde hos Planteringsstyrelsen 1914 att få arrendera strandområdet nedanför den till honom tillhöriga villan. Platsen skulle då bli direkt där Strandpromenaden och körvägen möts. Denna begäran föranledde inget beslut eftersom Planteringsstyrelsen inte hade någon rätt att göra en sådan upplåtelse. Denna begäran togs inte upp i någon annan instans.

Stadsfullmäktige fick en motion från ryttmästaren Arvid Böklin som togs upp som motion av herr Öhrström avseende att numera ett så stort antal villor tillkommit österut att plats för badtält måtte upplåtas även mellan de fria baden för kvinnor och män samt öster om desamma. Magistratens yttrande börjar med ordningsförhållandena: ”Med avseende å ryttmästaren Böklins framställning förutsätter den givetvis, att badning skall ske från tält, och vad angår upplåtande af fria badplatser är det tydligt, att dessa bör inhägnas med sådant stängsel, att de badande icke kunna ses under av- och påklädningen. Enligt förut af magistraten utfärdade föreskrifter bör de badande vara iklädda simdräkt. Under dessa villkor har magistraten ur ordningssynpunkt intet att erinra emot någotdera af de föreliggande förslagen.

Magistraten går sedan in på avvägningen mellan badtält och fria badplatser och argumenterar därvid på följande sätt: ”Men genom tillkomsten af flera nya villor i närheten af stranden öster om Saltsjöbaden kan det icke förnekas att behovet av badplatser från tält ökats, under det att behovet av fria badplatser, vilka är fyra till antalet, två öster och två väster om Saltsjöbaden, redan måste anses vara väl tillgodosett. Det synes därför magistraten, att större fog finns för upplåtande av badplatser från tält.”

Magistraten föreslår följande områden för tält: ”I anledning härav vill magistraten föreslå, att å stranden öster om Saltsjöbaden upplåtas platser för badtält dels emellan de båda platserna för fria bad å ett område, beläget från vardera på ett avstånd av 20 meter, dels ock å ett område öster om den fria badplatsen för män, beläget på ett avstånd av 20 meter från densamma och sträckande sig vidare öster ut till den punkt, som skäres av en från vägen förbi Jaktpaviljongen söderut dragen linje.

I likhet med vad som är gällande för de förut upplåtna badplatserna från tält torde bestämmas, att avgiften för varje badplats skall utgöra fem kronor, att badtälten icke få uppställas på närmare avstånd än 15 meter från den norr därom gående körvägens södra sida samt att avståndet emellan varje tält från dess mitt skall vara 10 meter.”

Upp:

« |