1930-talet: Längs Strandvägen

Fenix-Karlssons rutschbana användes, som tidigare nämnts, för att fotografera stranden. Dessa motiv användes sedan för vykort. Här nedan följer några vykort där stranden österut fotograferats. Det är fråga om stranden vid Strandvägens början i väster. Dessa kort är tagna med ett eller två års mellanrum omkring 1930. Vi kan här se att badtälten helt håller på att försvinna. Vidare framgår att det förekom någon slags försäljning via ett mobilt försäljningsställe.


Utsikt från rutschbanans topp österut längs Strandvägens västra del i slutet av 1920-talet


Utsikt från rutschbanans topp österut längs Strandvägens västra del Omkring år 1930. Noteras kan försäljningsståndet i mitten av bilden

På anmodan av 1932 års utredning angående beredskapsarbeten föreslog drätsel-kammaren som lämpligt beredskapsarbete för motverkande av arbetslösheten att man skulle bygga en betongmur som strandskoning omedelbart söder om strandvägen. Denna strandskoning motiverades på följande sätt: ”Även om behovet av den ifrågasatta strand-skoningen ej är överhängande för närvarande, måste det likväl anses önskvärt, att en sådan anordnas”. Detta innebar att vi kan dra slutsatsen att erosionen ännu inte börjat märkas vid denna tid.

Stadsfullmäktige beslöt att utförandet av en strandskoning skulle anstå, till dess bidrag därtill av statsmedel kunde erhållas, att ovannämnda strandväg tills vidare skulle bibehållas såsom körväg samt att uppdra åt drätselkammaren att hos länsstyrelsen anhålla att körtrafiken å vägen endast skulle få fortgå i en riktning, helst från öster till väster.

Drätselkammaren ville börja enkelrikta trafiken på Strandvägen under sommartiden. Vid den tiden gällde för denna väg en av länsstyrelsen utfärdad kungörelse angående trafiken med motorfordon å de allmänna vägarna i länet att vägen får ej trafikeras av automobiler med större hjultryck än 1.200 kg och hastigheten å vägen ej överstiga 20 km i timmen. Man började även tänka på en ny körväg inne i skogen. Drätselkammaren tyckte dock inte detta var en bra lösning ”med hänsyn till den täta bebyggelsen i denna del av Sandskogen skulle vägen nämligen bliva mycket slingrande och därför även olämplig som körväg särskilt för automobiltrafiken som komme att bliva den övervägande”.

Stadsfullmäktige beslöt 1937 att uppdra åt drätselkammaren att låta iordningställa Saltsjöbadsvägen och vägen utmed stranden till Nybrovägen. Motiveringen var att Saltsjöbadsvägen och vägen utmed stranden till Nybrovägen vid Jaktpaviljongen har på grund av att de äro svagt byggda länge varit svåra att underhålla. Stadsingenjören gjorde upp ett förslag till förstärkning och asfaltering av vägarna. Enligt detta förslag skulle körbanan iordningsställas å Saltsjöbadsvägen till en bredd av 6 meter och å väg-sträckorna i övrigt till 5 meters bredd. Dessutom skulle en 3 meter bred gångbana anordnas utmed västra sidan av Saltsjöbadsvägen mellan järnvägshållplatsen och den norra vägen till restaurangbyggnaden.

Året efter, dvs 1938, beslöt Stadsfullmäktige att uppdra åt drätselkammaren att låta uppföra två toalettbyggnader nära badstranden i Sandskogen. Bakgrunden till detta var att då fanns vid badstranden i Sandskogen två avträden för allmänheten, det ena beläget strax norr om Strandvägen i närheten av badskärmarna och det andra omedelbart öster om Jaktpaviljongsvägen. Dessa avträden var av trä och av enkel beskaffenhet. Till följd av det stora antalet besökande var det omöjligt att alltid hålla avträdena snygga. De upp-fyllde därför ej de hygieniska krav, som kunde ställas på sådana inrättningar. De två nya toalettbyggnaderna avsågs att placeras så att den ena byggnaden byggdes något öster om kafé Konditoriträdgården vid Midsommarängen och den andra på samma plats som det existerande avträdet vid Jaktpaviljongsvägen.

Drätselkammaren fick 1939 i uppgift att anordna en allmän badplats direkt öster om Saltsjöbadens område. Området omfattade 180 meter, räknat österut från den vid stranden öster om Saltsjöbaden belägna kiosken. Vidare skulle badtält få finnas på stranden mellan nämnda badplats och jaktpaviljongens förlängning söderut. Magistraten fick sedan i uppgift att behandla ärendet i enlighet med bestämmelserna i § 11 ordnings-stadgan för rikets städer.


Badare vid den allmänna badplatsen vid Strandvägens västra del


Svenska Turistförbundets flagga sattes ut på stranden nedanför vandrarhemmet, som tillkom i slutet av 1930-talet


Solbadare vid den allmänna badplatsen


Ett större evenemang på stranden


På stranden ovanför omklädningsplanken vid den allmänna badplatsen

Upp:

« | »