Lusthusplats med byggnad med fast tak på fyra stolpar

Lusthusplatsen kunde förbättras genom att man installerade ett fast tak på fyra stolpar. Det var fortfarande fråga om en lusthusplats men man fick under många år betala mer i avgift för den.

Konrad Persson skildrar föräldrarnas byte av bordsplats på följande sätt: ”Far var mycket förtjust i vår bordsplats. Mor tyckte också om den, men brukade invända att den låg lite för mycket undandold. Hon önskade, i motsats till Far, se folk. Far ville hellre vara skyddad för insyn. Antagligen hade vi inte kommit oss för med någon ändring. Men en dag kom den gamle pensionerade kamrern i Skånebanken, Strandberg, Fars gode vän till Far och frågade om han inte ville överta deras bordsplats. En av de äldsta i Sandskogen med så lågt nummer som sex om jag ej minns fel (Han mindes fel. Det var bordsplats nummer 025). Eftersom Strandbergs, nu gamla människor, sällan använde platsen var den ganska förfallen. Men den hade i Mors tycke en mycket stor fördel. Man kunde se folk därifrån. Härtill kom att den låg på en sandbacke. Blev aldrig så fuktigt där som på vår dåvarande plats. Med hänsyn till sin vänskap med Strandbergs ville Far gärna göra denne en tjänst. Han sålde därför vår gamla och köpte Strandbergs. Den låg väl till vid den trevliga och på vår tid mycket stillsamma promenadvägen ut till Saltsjöbaden. Sedan man passerat järnvägsövergången och den Schultzska villan därintill kom man till en villa som beboddes av järnhandlare Andréns svärson, lektor Josua Norring från Malmö. Strax därintill låg vår nya bordsplats.
Här fick Far nytt utlopp för sin skaparglädje.

Bordsplatsen rustade han upp så att den blev riktigt trevlig. Nu fick man ha lusthus med fast tak utan extra kostnad. Ett betydligt säkrare skydd mot regn. Vid fars och Mors jämna födelsedagar fick de mycket blommor. Bl a syrener i kruka. De planterades i sinom tid ut på bordsplatsen, där de blommade i många år till vår stora glädje. Liksom på förra stället lät Far köra dit massor med matjord. Ett flertal buskar som likaså i sinom tid blommade rikligt, bland dem vårt älsklingsblomster jasmin, planterades för att skydda mot alltför närgången insyn. Far och Mor ville ha en rabatt mitt på plan. Utom blommande växter skulle där stå stora ormbunkar i mitten, Var skulle man få sådana ifrån. De fanns i massor på ön Lybeck i Krageholmssjön. I den mullrika, fuktiga morden kunde de bli riktiga praktexemplar, över manshöjd. Jag har tidigare skildrat ett besök på ön som jag aldrig glömmer. Bl a för att hämta ormbunkar. Nu var jag inte hemma. Far for själv dit och kom tillbaka med några medelstora exemplar, mer passande för den magra Sandskogsjorden. De trivdes bra och blev till mycken glädje. Men fordrade enormt med vatten”.

« | »