Villaplats

Villaplats är en plats med tillstånd att uppföra en större byggnad med eldstad. Dessa byggnader kunde, som framgick tidigare, variera mycket i storlek.


Vykort med bild av en mindre villa

Några små glimtar av livet i en av de större villorna framgår av E Nilsson som i Ystadiana skrivit ner sina minnen från Sandskogen. Här följer utdrag ur hennes text:
Villa Björkhaga är bland de äldsta villorna som byggdes i Sandskogen – nr 4 – året var 1884, men senare tillbyggt antagligen 1914 enligt vindflöjeln. På våren 1926 kom den i min familjs ägo och allt sedan dess har vi varit sandskogsbor.

Själv har vi två gånger måst vara med om att vägen genom Sandskogen har breddats och tyvärr var det vår tomt, som blev berörd, icke någon annan på hela sträckan. Vi kämpade i alla instanser, men, nej – inget hjälpte.

Från mitten av maj månad (vid varm väderlek) eller i början av juni började flyttlassen att rulla ut i Sandskogen. Ja, man flyttade verkligen ut och in till skogen.

Den första maj var också en stor dag i Sandskogen. Då firade man nämligen gökotta. Redan klockan 7 på morgonen hade alla konditorierna (som var många på den tiden) öppnat och serverade kaffe med varma bullar och våfflor. Ystadborna vandrade gärna ditut för att lyssna på fågelsången och njuta en kopp kaffe

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster (1915) kommenterar de stora villorna på Strandvägen i sin artikel om Ystad med dess Saltsjöbad.. Hon skriver där: ”Lycklig den, tänker den tillfällige besökaren, som får njuta sommarro i någon av de trevliga villorna längs havsstranden. De ha allesammans det mest idealiska läge. Som om skogen vore en vilstol med högt ryggstöd, ha de slagit sig ned i den och vänt en fri och glad fasad mot södersol och havsbris. De ha haft gott om utrymme och följt hela provinsens typiska särdrag och breda ut sig lugnt och säkert.

De sammanklämda badortsvillor man ser högre uppåt landet, förlora vid jämförelsen, men så är Ystad icke heller platsen för de många. Hit far den, som i allo kan må gott, den, som har introduktion till de mäktiga gamla adelsslotten, vilka dekorera trakten eller den, som älskar Skånelandets ljusa, rika värmekällor av sol och salta vågor, av sorglös trygg glädje och en viss storvulen självständighet”.

« |