Introduktion

 Ett första försök att förstå utvecklingen kan vi få genom att se hur Sandskogen beskrevs för omkring hundra år sedan. Detta kan vi få genom följande citat från boken Gamla och nya Ystad 1912

Rast och hvila

Främlingen, hvilken lockats till staden af dess gamla, intressanta
minnesmärken, men som ogärna alldeles försakar nutidens bekvämlighet,
kan härvidlag få sina anspråk uppfyllda i det förstklassiga Hotel
Continental. Under samma ledning som detta hotell står Ystads
Saltsjöbad, 20 min. väg från staden. Förbindelsen med Saltsjöbaden
uppehålles under sommaren medelst tåg (2 min), automobiler och droskor.
Ehuru en av Sveriges yngsta badorter, kan den dock varje sommar glädja
sig åt ett växande antal badgäster. Den präktiga sandskogen, vars
planterande påbörjades för omkring 100 år sedan för att binda flyg-
sanden, sträcker sig nu 6 kilometer utmed stranden till Nybroåns utlopp.
Den saftiga grönskan, det blåvioletta, glittrande havet och den fina,
vitglänsande sanden äro vad som alltid framstår för minnet då man
tänker på Ystads Saltsjöbad.

Där ute ligga de härliga saltsjöbaden, där ute smeka böljorna hela
soliga dagen lång den vita sanden, bunden av strandvete och harris.
Där ute plaska skaror av nakna barn i vattnet, som vitgnistrande
brytes mot deras fina lemmar, där sola de sig likt sköldpaddor,
till hälften nedgrävda i den brännande sanden. Vill du ha skugga?
Gå in i skogen, där villorna ligga kringströdda mellan stammarna av
tall och björk i den yppiga grönskan! Vill du ha förfriskningar?
Gå längs den krattade gången till hotellet där borta på stranden!
Vila! Nå väl! Se där fridfulla rum och salar och ett stenkast längre
bort finner du varmbad, om din hälsa fordrar sådana.

 Vi kan se att beskrivningen utgår från staden och att Sandskogen ligger där ute. Vidare så är Saltsjöbaden en viktig del av Sandskogen, inte bara för främlingar och badgäster. Stranden och havet var framför allt något för barnen. Vuxna hade tillgång till varmbad.

Vid ungefär samma tid, dvs i början av förra seklet, publicerades en dikt om Ystads sandskog i Grönköpings veckoblad. Den återges i sin helhet här:

Sommardag är skogen full av liv och glam.
Liten ekorr' springer uppför trädets stam.
Här en hare hoppar. Hör hur göken gal!
Där från grenen sjunger lycklig näktergal.

Oss naturens sköna fägring tjusar här:
Björk och fur och al och ljung, när blom den bär.
Starkt och mäktigt höres havets dova brus.
Uti vattnet glittrar solens gyllne ljus.

Badtält invid badtält finnas här på strand.
Män'skor bada eller sola sig på sand.
Se, så livfull tavla! Hör, hur glättigt skrik!
Nakna kroppar ses längs hela Nybrovik.

Vid sin lilla roddbåt, fiskar’n står på strand, 
Där han sävligt drager nätet sitt i land.
Kutter far på sjön med vita segel ram.
Längre ut skär ångbåt över vågors kant.

Bort från restaurangen höres frisk musik,        
Å hotell-annexet skymtar flaggans flik.
Inåt djupa skogen leder stigen fram             
Hän till röda villan invid trädets stam.

Här vid villan pågår livligt tennisspel,      
Bollen växlas hastigt både rätt och fel.                      
Lika livligt spelas där på krocketplan                             
Framför tältplats, sluten tätt av björk och gran.

Se, så vacker bordsplats där med litet tält! 
Denna ridväg leder fram till kronans fält,
Där dragoner öva sig i yster ritt 
Eller hel skvadron drar fram i vanlig skritt.

Å en bänk på backen här vid cykelstig,            
Som igenom täta gransnår slingrar sig
Sitter fager ungmö, tydligt hjärtans kär,  
Lutad emot fästman, ståtlig militär.

Vid kasärnen dansas minst var lördags kväll.
Tjänsteflickan skyndar dit så glad och säll.  
Här man gratis svänger efter fin musik, 
Och dragonen känner sig så mäkta rik.

När om sena hösten löven falla ner,           
Och när ingen fågelsång här höres mer,
Flytta alla män’skor in till stan igen.
Skogen blir dock alltid allas dyra vän.

I en liten bok om Skåne från år 1914 med tonvikt på dess bad- och rekreationsorter beskrivs Ystad på följande sätt:

”Och Ystad Saltsjöbad har växt och blifvit en badort af första rang bland Sveriges badorter. Saltsjöbaden är nämligen i många afseenden ovanligt lyckligt lottadt. Dess sällsynt präktiga sandplage eller strandbälte, som sträcker sig utefter hela Ystadsbukten med olika bredd mellan skogen och hafvet och som betäckes öfver hela sin längd af fin mjuk och torr sand, som håller sig uppvärmd af solstrålarna och bjuder den badande att sträcka ut sig på dess varma bädd, och efter saltbadet taga sig ett lifgifvande solbad och inandas de saltmängda fläktarna från det blånande hafvet. Och så den vackra Sandskogen, som ligger strax intill badstranden, skyddande denna mot nordliga vindar; denna idylliska skog eller rättare sagt park med omväxlande löf- och barrträd, med sina härliga promenader, som bjuda på skiftande scenerier och som skänker vandraren svalka o hvila. De här och där i skogen belägna större och mindre villorna och de små pittoreska ”sommarbon” eller s k sommarbord omgifna af små trädgårdsanläggningar; dessa små välskötta daghviloplatser, som stadsbo’n vid hvarje ledig stund taga i besittning och där de kunna få hvila och vederkvickelse äro nog så egenartade för platsen; allt detta gifver lif och omväxling och gör att alla trifvas så godt vid Saltsjöbaden”.

Det känns som något fjärran från dagens Sandskogen och vårt sätt att beskriva livet där. Frågan är: vad vet vi om hur det var i Sandskogen förr och utvecklingen av livet där? Det är dags att fundera över livet i Sandskogen bortom mannaminne.

 Livet i Sandskogen bortom mannaminne

*  Livet i Sandskogen avser sommartid

Livet i Sandskogen kan rent definitionsmässigt sägas gälla sommartiden. Man fick under den här aktuella tiden enbart bo i stugorna under perioden maj-september. Det fanns en bestämmelse i kontrakten för såväl villor, paviljonger som för kaffevillor att man enbart får använda dessa under sommartid. Med sommartid menas månaderna maj till och med september. I berättelserna om kaffevillorna anges ofta gökottorna den första maj då man drack kaffe där innan arbetet började denna dag. (Första maj blev inte helgdag förrän senare). Planteringsstyrelsen övervakade att bestämmelserna om sommartid efterföljdes.

*  Livet – fritidslivet – fritiden

Vad menar vi med fritid? När arbetarrörelsen 1890 gick ut i sina första 1:a Maj-demonstrationer var kravet: ”8 timmars arbete, 8 timmars vila, 8 timmars fritid”. Kulturen kom in under ”fritiden”. Dessutom ville arbetarrörelsen ha balans mellan arbete och fritid. Fritiden var lika viktig som arbetet. 

I samband med utställningen Fritiden i Ystad formulerades 1936 ett annat fritids-begrepp. Denna utställning syftade till att åskådliggöra fritidens idé. Fritiden framhölls uttryckligen som ett ”problem” som krävde sin särskilda lösning i det moderna samhället. Vi fick för första gången i Sverige en teori om fritiden och dess betydelse. Vi kan här se ett antal strömningar eller flöden som samverkade till att frågan blev viktig under 1930-talet. Det började bli en utveckling mot semester, även längre semester. Parallellt med detta såg man en utveckling mot allt mer camping, mot byggande av vad som kallades sportstugor och mot turism i olika former. Samtidigt fanns det politiskt sett en strävan mot en ökande demokratisering och att de styrande ville organisera utvecklingen av fritid för de många.

Vi kan av ovanstående få fram två tolkningar av Fritidsbegreppet. Snäv innebörd – enbart friluftsliv. Fritid är en ”restprodukt”, när allt viktigt har blivit gjort. Bred innebörd – Helhetssyn En definition av begreppet fritid, som allmänt används inom den internationella fritidsvetenskapen, kan formuleras så här: Fritid är den tid människan förfogar över för val av aktiviteter, vilka inte är nödvändiga på grund av fysiologiska, ekonomiska eller andra sociala tvång och som vi använder för att öka vår icke-materiella livskvalitet. Fritid är här både en tidskvantitet och en kvalitet.

 *  Sandskogen

Sandskogen är det sandiga område som finns mellan staden och Nybroåns mynning. På kartan nedan visas detta område och hur det såg ut vid mitten av 1800-talet. Varken järnvägen eller den stora körvägen fanns vid denna tid. Det framgår vidare av kartan att ingen bebyggelse finns vid denna tid.


Karta över Sandmarken vid mitten av 1800-talet

Från slutet av 1870-talet börjar områdets västra del att bebyggas för att få nedanstående utseende i slutet av 1930-talet. Det har således skett en kraftig omdaning av Sandskogen


Karta från 1940 över den bebyggda sydvästra delen av Sandskogen

Grundfrågan här blir med ovanstående utgångspunkter: Vilka var de personer som påverkade fritidsområdet Sandskogens utveckling och hur resonerade man avseende denna utveckling. Bakom denna frågeställning ligger i sin tur en annan: Vilka faktorer påverkade dessa personer i deras agerande? Vad hände med och i Sandskogen under denna period, dvs från 1870-talet fram till och med 1930-talets slut? Hur argumenterade man inför besluten som grundlade Sandskogen? Hur skedde övergången från den tidens fritid till den modernare fritiden?

 *  Bortom mannaminne

Livet i Sandskogen kan sägas börja i mitten av 1800-talet och den första bebyggelsen kom till omkring 1880. Förutsättningarna ändrades kraftigt i slutet av 1890-talet när såväl Saltsjöbaden som regementet kom till. Alltsedan dess har allt fler människor sökt sig till Sandskogen och många byggnader har uppförts.

Äldre personers minnen sträcker sig i dag huvudsakligen tillbaka till 1930-talet. Man kan grovt säga att mannaminnet sträcker sig till slutet av 1930-talet. Vill vi veta mer om vad som skedde tidigare får vi gå till olika dokument.

En annan fråga är då vilkas minnen vi får ta del av? För att kunna besvara detta måste vi även förstå borgerskapets betydelse för Sandskogens utveckling. Gemensamt för alla stadsbildningar var att större delen av befolkningen fortfarande under 1800-talet var beroende av det självhushållningen kunde ge. Handelsmän och specialiserade hantverkare var annars de viktigaste näringsidkarna. Det var i allmänhet bland dem som de flesta gårdsägarna och ”borgarna” återfanns, dvs de som vunnit burskap och förbundit sig att driva näring och betala skatt. Men också lärare, präster och ämbetsmän kunde få samma ställning genom inkomster och förmögenheter som ”borgade” för deras förmåga att betala skatt. I Ystad tillkom sedan officerarna vid förra sekelskiftet. Ur dessa grupper valdes stadens styre, borgmästare och magistrat, rådmän, rådstugerätt och senare drätselkammare för finanserna, samt de styrande i de korporationer och kommittéer som behövdes på olika områden.

Borgerskapet var inte bara de som styrde samhället utan det var också de som byggde villorna i Sandskogen. Det innebär också att det oftast är personer ur denna grupp som skrivit dokumenten och berättat sina minnen.

Vem fastställde reglerna?

Tiden 1862 – 1914 betecknar genombrottet för en ny tid, ett genombrott, som gjorde sig märkbart på samhällslivets alla områden. Orsakerna härtill är, enligt Ystads Stads historia, ideologiskt att finna i de liberala idéerna, som vann stor spridning efter 1815, och materiellt i den teknikens utveckling, som följde efter ångmaskinens uppfinning vid mitten av 1700-talet. Särskilt två drag karakteriserar sålunda tiden, nämligen den begynnande demokratin och den framryckande industrialismen.

Liberalismen hävdade personlighetsprincipen. Att året 1862 därvid står som en gränspelare vid övergången till den nya tiden, beror på den genomgripande förändring i den kommunala styrelsen inte minst i städerna, som blev en följd av de detta år av Kungl. Maj:t utfärdade fyra kommunala förordningarna. Stadens äldste ersattes av stadsfull-mäktige, som utsågs genom val, i vilka alla medborgare hade formell rätt att deltaga.

Till försvagandet av det gamla borgerskapets maktställning i städerna bidrog i kanske ännu högre grad än den kommunala styrelsereformen en annan reform, som till dels hade påbörjats redan på 1840-talet, men som blev fullständigt genomförd genom 1864 års näringsfrihetsförordning. Därmed förlorade borgerskapet också sin rätt att ensamt driva handel och hantverk. Genom näringsfrihetsförordningen kunde sålunda nya företagare börja driva handels- och hantverksrörelse utan några restriktioner.

Näringslivet ändrade emellertid karaktär också på grund av den tekniska utvecklingen. Hantverket kom, då maskinkraften började ersätta den manuella arbetskraften, att bli mer eller mindre fabriks- och industribetonat.

Tidsskedet 1862-1914 medförde även andra förändringar. Näringsfriheten bröt också sönder de hittills rådande skrankorna mellan städerna. Näringslivets män var inte längre bundna till en plats, och handel och hantverk utbredde sig på landsbygden. Detta medförde behov av förbättrade kommunikationer mellan olika platser för varuutbyte.

1863 inleddes således ett nytt skede i den svenska stadsstyrelsens historia. De gamla institutionerna föll bort eller ändrade karaktär. Stadens äldste skulle sålunda ersättas av stadsfullmäktige, och magistraten fick en annan ställning i stadens liv, än den tidigare haft. Ser man till stadsfullmäktiges sammansättning under åren från dess tillkomst fram till 1914, finner man, att bland stadsfullmäktiges ledamöter 1863 endast fyra kunde räknas till tjänstemän. Dessutom hade en läkare och en apotekare säte i stadsfullmäktige. Resten utgjordes av affärsmän och hantverkare, vilket visar, att den gamla tiden ännu ej släppt sitt tag. I början av 1890-talet hade den gamla uppsättningen helt försvunnit, men för övrigt var sammansättningen av stadsfullmäktige med hänsyn till representerade yrkena ungefär likartad med tidigare.

 Stadsfullmäktiges ordförandelängd

Konsul Carl Gram                 -
Handlanden P C Lamberg           Lamberg byggde första paviljongen 1878
Apotekare Gustaf Smith           Smith byggde 1886 villa nr 19
Direktör Gustaf Wollin           Wollin byggde 1884 villa nr 5
Kyrkoherde Zackarias Ahlin       Ahlin byggde 1887 villa nr 23
Häradshövding Bror Chr A Geijer  Geijer övertog på 80-talet villa nr 4
Överstelöjtnant Johan von Seth   -
Konsul Emil A Borg               Borg byggde 1903 villa nr 62

Planteringsstyrelsen och dess uppgifter

Det tillsattes en direktion 1812 som skulle ha hand om Sandmarkens plantering. Omkring sekelskiftet ändrades direktionens namn till Planteringsstyrelsen. Med 1954 års utgång avskaffades Planteringsstyrelsen och verksamheten lades under drätselkammaren. Kvarvarande styrelseledamöter och tjänstemän bildade då föreningen Planterings-vännerna

Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 14 september 1905 behandlades en skrivelse från drätselkammaren med anhållan, att stadsfullmäktige ville utse en kommitté för utarbetande av förslag till nytt reglemente och eventuell ny arbetsordning för drätsel-kammaren, då det gällande reglementet inte förändrats sedan det fastställdes den 10 april 1863. Utarbetandet av ett sådant tillkom emellertid magistraten, varför stadsfullmäktige överlämnade framställningen till denna myndighet. Vid detta sammanträde hade också inkommit en skrivelse från Planteringsstyrelsen med anhållan om uppgörande av reglemente även för denna styrelse.

Ystads Sandskog planterades under 1800-talet. Skogen började växa till sig under andra hälften av 1800-talet. Man började då också att kalla den Sandskogen i stället för som tidigare Sandplanteringen. Den började då också att användas av Ystadborna och senare även av främlingar, dvs de vi i dag kallar turister. Det började med att man gjorde utflykter till fots eller med häst till den del som ligger närmast staden. Senare började en del familjer att återvända till samma plats från gång till gång. Myndigheterna började acceptera bordsplatser och villaplatser.

I ett förslag till reglemente för planteringsstyrelsen kan vi se en del av funktions-uppdelningen (Stadsfullmäktige B1915 nr 8):

 § 1 Planteringsstyrelsen utgör en sådan särskild styrelse, som omnämnes i 6 § af Kungl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

 § 2 Planteringsstyrelsen handhar skötseln, tillsynen och den ekonomiska förvaltningen av dels stadens skogar, planteringar och alléer, dels ock stadens byggnader i Sandskogen samt i Norra promenaden och andra planteringar. Från berörda förvaltning är undantagna ej mindre strandområdet i Sandskogen än även allmänna landsvägen därstädes, den från denna väg till Saltsjöbaden ledande vägen och övriga i Sandskogen för allmänt begagnande upplåtna körvägar jämte därvarande gång- och cykelvägar vilka för samma ändamål upplåtits.

Planteringsstyrelsens ledning

- 1877 Apotekare Gustaf Smith     Fader till apotekare Salomon Smith

1877-1895 Rådman Fredrik Wendt.   Son till en tidigare ordförande.
                                   Wendt avled 1895

1895-1904 Handlanden A P Ostberg. Ostberg avgick på grund av att han
                                   ej fick behålla jakträtten i Sandskogen.
                                   Vice ordföranden ville ej bli ordförande.
                                   Det blev i stället rektor Neuman

1904 – 1920 Rektor L M Neuman.    Neuman var såväl ordförande som
                                   sekreterare. Neuman blev så småningom
                                   missnöjd med vice ordförande Richard
                                   Ericssons sätt att leda Planterings-
                                   styrelsen i Neumans frånvaro. Neuman
                                   ställde ultimatum vid valet 1920 men
                                   förlorade och avgick.

1920-1921 Bokhandlare Richard Ericsson. Öhrström var sekreterare.
                                   Ericsson avled 1921

1921- Handelsträdgårdsmästare C E Ohlsson. Öhrström var sekreterare

 Planteringsstyrelsen har en viktig roll för bebyggelsen i Sandskogen genom att man kan påverka olika bebyggelsefrågor:

  • Vad man får bygga

    • Bord, lusthus, paviljong eller villa

  • Var man får bygga

    • Vilka områden

  • Hur man får bygga

    • Fel byggnad på visst område

    • Byggnadens prydlighet

  • När man får bygga

Källor

Eftersom det inte är möjligt att intervjua personer som på något sätt bidragit till Sandskogens utveckling och/eller deltagit i livet där får vi utgå från den dokumentation som finns. Denna är av olika slag. Vi kan skilja mellan

 1. Kommunala protokoll. Stommen här är Planteringsstyrelsens protokoll som sedan kompletterats med stadsfullmäktiges protokoll och motionerna bakom.

 2. Kartor och kartskisser över Sandskogen. Det finns flera olika kartor. Dessa har ofta kompletterats. Därför är det svårt att avgöra när detta skett. Det finns vidare ett antal kartskisser utan angivande av årtal.

 3. Övrig litteratur utgörs å ena sidan av Ystadiana, dvs Fornminnesföreningens årsböcker, samt å andra sidan böcker av enskilda författare, t ex Wilhelm Sjöberg

4. Tidningsartiklar och –notiser utgörs huvudsakligen av material från Ystads Allehanda. Dessa utgörs å ena sidan av originalartiklar samt å andra sidan av jubileumsböcker etc.

 5. Vykort finns från 1890-talet och framåt. Det finns många motiv från Sandskogen, framför allt avseende livet på stranden.

6.   Folkräkningarna 1890 och 1900.

När sedan Ystads Saltsjöbad och dragonregementet etablerades 1897 påverkade detta dragningskraften till och livet i skogen. Folk började få såväl mer fri tid som mer pengar. Detta gjorde att intresset för en plats i skogen ökade för de mer resursstarka.

Intresset för att bada i öppet vatten under bar himmel tillkom under början av 1900-talet. Detta gjorde att ett strandliv utvecklades, När familjebaden eller gemensamhetsbaden blev tillåtna tillkom badtälten som senare utvecklades till badhytter. Under 1930-talet blev de en konkurrens mellan plats för badhytter och plats för allmänna badhytter. Demokratiseringen började allt mer göra sig gällande.

Försiktighet i tolkningen anbefalles!

Vi får nu inte glömma att det finns selektivitet samt många ofullständigheter och tänkbara felkällor i de källor som använts. Detta gäller även de kommunala protokollen. Till detta kommer sedan svårigheten att tolka vad som avses. Fel kan därför ha insmugits även i texten här!

| »