År 1885 gjorde Edvard af Sandeberg och konsul Herman P Gussing en gemensam ansökan om paviljong belägen ”norr om landsvägen och nära vid samt öster ut från den åt Rothstein upplåtna tomten”. Ansökan beviljades och det blev plats nr 13 tvärs över vägen, dvs nuvarande Ugglestigen.
Herman Gussing, född 1845, var handlare i Ystad och son till handlaren Nils Pehrsson 1811-1888 och Cecilia Jönsson 1816-1890. Nils Pehrsson härstammade från Gussaröd i trakten av Brösarp och kom till Ystad 1828 som 17-åring. Han blev framstående affärsman, kommunalman och bankman mm. Han var Ystads förste tyske (=preussiske) konsul. Sina barn gav han efternamnet Gussing. Nils Pehrssons affärsverksamhet var huvudsakligen inriktad på spannmål, utsäde och liknande. 1845 bildade han firman Nils Pehrsson & Co. Den firman gick 1913 samman med AB Carl Engström i Eslöv. Nils Pehrsson dog 1888.
Sönerna Herman och Hjalmar verkade i samma bransch och etablerade 1872 företaget Gussing Pehrsson & Co. Även detta gick samman med ett annat, Wilhelm Ganslandt i Malmö 1914, och antog firmanamnet AB Ganslandt & Gussing. Herman byggde sig ett nytt hus vid Lilla Norregatan. Det gavs namnet Villa Frida
Herman Gussing tyckte efter några år att hans Sandskogstomt var för stor. Därför lämnade han in en skrivelse till Planteringsstyrelsen: ”Enär det jordområde 962 kvmeter som blivit tillagt min paviljong i Sandskogen, är större än jag, om jag varit närvarande vid uppmätningen avsett, och icke står i något rimligt förhållande till den obetydliga byggnad, som därå är uppförd, får jag härmed anhålla att få detsamma nedsatt till fyra hundra meter”. Denna ansökan föredrogs och bordlades. Sedan framgår det inte av protokollen vad som hände.
Villaplatsen övertogs på 1910-talet av kamrer Ernst Andersson, född 1886. Han var kassör i Gamla tobaksfabriken, Ystad 1902-1911. Han bytte senare namn till Järegård. när han blev kamrer i Ljunits och Herrestads härads sparbank 1911, och senare huvudman, styrelseledamot och verkställande direktör 1914.
Han anmälde till Planteringsstyrelsen att grannen, fanjunkare Lindqvist, satt upp ett avträde utanför sitt område i närheten av Anderssons gräns. Planteringsstyrelsen beslöt därför att ”ålägga fanjunkare Lundqvist att flytta det inom eget område samt att sätta det i sådant skick att det kunde av hälsovårdsnämnden godkännas och bleve väl dolt”
Ernst Andersson ville 1915 bygga till villan. För att kunna göra detta så önskade han ta bort fem furuträd för detta och för att få mer sol och ljus. Hans anhållan bifölls så därför byggdes villan ut detta år. År 1930 anhöll kamreren Ernst Andersson att få bygga till sin villa nr 13. Detta bifölls under villkoret att villan försågs med rött tak. Tre år senare, dvs 1933, fick fru Ebba Andersson rätt att bygga till villan.