Handlande Rudolf Hjort fick plats nr 15 år 1885. I Planteringsstyrelsens protokoll från 1886 sägs att ”Som den plats handl Rud Hjort utvisat i skogsplanteringen för uppförandet av en villa, redan med bord och bänkar är upptagen av Handl Gunnar Cronholm så beslöts att den likväl av Hjort ej kunde upplåtas emedan ej bord måste vika för villor”. Här fastslås den för skogen viktiga principen att villor inte får tränga bort bord. Det går emellertid inte att fastslå om den av Hjort utvisade platsen är nr 15 eller om det gäller någon annan plats.

I december 1887 brinner Hjorts villa ner. Stadsfiskalen C F Elfström ville gärna komma åt denna plats. Planteringsstyrelsen säger i ett protokoll från april 1888: ”För den händelse handlande R L Hjort ej själv bebygger den tomtplats som han innehar i Sandplanteringen, anhåller undertecknad om tillstånd att, få uppföra en villabyggnad därstädes. Styrelsen ansåg, att fastän handlande R L Hjorts villa i Skogsplanteringen, sedan sistlidne december månad genom vådeld förstördes så, då Hjort ej förr än för kort tid sedan fått uppgörelse av assuradörerna, han ej ännu kunnat uppföra någon annan villa, och platsen således hitintills stått för hans räkning. Man beslöt som tillfölje härav att om Hjort vill begagna sig av nämnda plats för ny villas uppförande han må före den 15 instundande juli till styrelsen inkomma med ritning”.

Handlande Hjort inkom med en skrivelse till Planteringsstyrelsen i juli 1888. I protokollet sägs: ”Med bifogandet av den å min numera nedbrunna villa godkända ritning får jag härmed för direktionen anmäla min avsikt att ånyo å samma plats uppföra en ny villa i fullkomlig överensstämmelse med nämnda ritning som jag, då en kopia därav förvaras hos Byggnadsnämnden anhåller få återbekomma. Ansökan beviljades med förbehåll att villan skall vara komplett färdig före den förste instundande oktober”

Fröknarna Stina Nilsson och Ida Ekström övertog platsen 1915. De fick samma år lov att bygga till villan. Året därpå fick de rätt att bygga på den också. Fröken Stina Nilsson blev ensam ägare till platsen 1922.

Fröken Kristin Nilsson överlät villan 1929 till herrarna Erland och Hervid Linse till ett pris av 6000 kronor. Denna Kristin Nilsson är sannolikt identisk med Stina Nilsson som nämndes tidigare. Ingenjören Hervid Linse från Dalby överlät sedan villan 1936 till veterinären Sven Wallgren. Linse fick vid samma tid rätt att uppföra en villa på platsen nr 189 strax bakom nuvarande Fritidsbaren.