Den öppna platsen invid repslagarbanan

Ansökningar om bords- och villaplatser började komma in i mitten av 1880-talet. Det blev ett intresse att få platser nära skogens början. Där hade emellertid vid den tiden blivit en ofta frekventerad plats för utflykter. Planteringsstyrelsen ville reservera detta område så att alla ystadsbor skulle få möjlighet att utnyttja detta område. Så avslogs i april 1885 en ansökan med motiveringen att det är ej lämpligt anlägga villa eller för enskilda att uppföra bänkar å den del av skogen som ligger mellan Sundbergs bana och kassör Krooks villa såväl till höger som vänster om vägen emedan denna del av skogen skulle reserveras för allmänhetens nöjen och för att underlätta detta beslöt styrelsen att i denna del av skogen låta uppföra åtta bord med bänkar för detta ändamål

Kyrkoherde Zackarias Ahlin kom några dagar senare in med ett skriftligt förslag: ”Det torde vara en lika allmän som billig önskan, att af den för vår stad ovärderliga och med allt skäl så mycket prisade Sandplaneringen någon, om än aldrig så ringa del måtte bliva reserverad för den ojämförligt större delen af befolkningen, som icke är i tillfälle att härstädes åt sig uppbygga s k villor och bostäder. Med anledning härav tager jag mig friheten anhålla det Herrar Stadsfullmäktige måtte besluta, att det område som sträcker sig från planteringens början, då man kommer från staden mellan järnvägen och körvägen upp till första nu befintliga villan, tillhörig Herr Hoffotograf Marcus, samt en lika stor remsa midt emot på andra eller norra sidan af körvägen må från allt bebyggande undantagas men i stället därstädes lämpliga sittplatser uppföras för det att besökanden må kunna efter tillryggalagd vandring från staden dröja någon stund afstörd i den härliga naturen”.

Planteringsstyrelsen preciserar nu sitt tidigare fattade beslut att de avslog uppförande inte bara av villor utan även av bänkar och bord uppställda av enskilda personer i denna del av skogen som ligger mellan fabrikör Sundbergs repslageribana och kassör Krooks villa såväl till höger som vänster om körvägen emedan denna del av skogen skulle reserveras för allmänhetens nöjen och för att underlätta dessa beslöt styrelsen att uti denna del av skogen låta uppställa åtta bord med bänkar för detta ändamål. Det skulle då gälla skogen i sin helhet väster om kassör Krooks villa och i rak linje från denna till det norra stängslet.

Det område som nu skulle bli tillgängligt för alla är det område som i dag till stor del omfattas av den nya rondellen. Det var nog inte riktigt denna tillgänglighet som kyrkoherde Ahlin och Planteringsstyrelsen avsåg. Beslutet gjorde dock rondellen möjlig. Ett intressant undantag från förbudet mot bords- och villaplatser var att apotekare Salomon Smith vid samma möte där förbudet beslöts fick rätt att på det aktuella området uppsätta en kiosk för försäljning av mineralvatten.

Det aktuella området utnyttjades snart av olika folkrörelser, framför allt frikyrkliga rörelser, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen.

Frälsningsarmén utnyttjade gärna området. Som ett exempel på en ansökan kan vi ta följande från 1893 ”Anhålles vördsamt om att få hålla möten i Sandskogen å en kulle i närheten av repslagarebanan, som förut varit använd för detsamma. Mötet skulle vara annandag pingst kl 3 eftermiddag”. År 1912 beslöt Planteringsstyrelsen att Frälsningsarmén varje gång efter särskild ansökan skulle få samlas på platsen öster om Repslagarbanan i dess norra del.

Som exempel på ansökan från nykterhetsrörelsen kan tas en ansökan 1894 från understödsföreningen Enighet inom Nationalgodtemplarorden i Malmö med anhållan om att söndagen den 17 juni intåga i sandskogen med musik och att få dansa där. Ordföranden lämnade sitt medgivande ”dock med villkor att samlingen och dansen utföres å den, strax inom skogen, norr om vägen befintliga öppna platsen, att eld för kaffekokning eller dylikt ej upptändes, att grenar, såväl stora som små, ej får brytas av träden samt att ordning och skick i allo iakttages”.

Arbetarrörelsens utnyttjande av området kan bäst beskrivas med vad som 1938 sägs i boken Kampår. Ystads arbetarrörelse genom fem decennier. ”Det var den 4 november 1887, som Ystad fick sin första rent socialistiska förening, nämligen Ystads Arbetare-klubb, och i april året därpå antog klubben stadgar och program. Klubben fick genast vind i seglen och firade sin första årsfest med pukor och trumpeter. F V Thorsson hälsade välkommen och majestätsförbrytaren A H Janhekt höll högtidstalet.

Den framväxande arbetarerörelsen i staden började, enligt boken Kampår, vid det här laget sätta skräck i det borgerliga lägret. Stadens bägge tidningar Ystads-Posten och Ystads Allehanda rasade men de radikala arbetarnas frammarsch stod ej att hejda. De samlades obekymrade till sina möten i Sandskogen, som på den tiden tjänade som en ”Folkets park”. På den s k ”socialistplanen” strax innanför nuvarande Café Björka höllos offentliga möten och dansades. Ystads-Posten anmärkte också spydigt: ”Det skall hädanefter gå som en dans att omvända Ystadsborna till socialister”. Hitut marscherade Ystads arbetare till Marseljäsens toner och under röda fanor för att höra på Thorsson, medan ”öfverklassarne hängde så långt utom fönstren att de måste hålla sig i fönsterposterna”.

Det var inte många år som ”socialistplanen” ute vid Café Björka var samlingsplatsen för Ystads arbetare. I början på 1890-talet byggdes de stora dragon-kasernerna. Inom fackföreningarna befarade man mötesförbud då etablissementet en gång blev färdigt och då skulle man måhända anvisas en samlingsplats längst ut i skogen. Detta var en av de orsaker, som aktualiserade frågan om anläggande av en Folkets park”

Ystads Sandskog

« | »