Längs Saltsjöbadsvägen

Planteringsstyrelsen markerade 1886 sin ensamrätt att anlägga vägar i Sandskogen. Detta gjorde man i en skrivelse till Stadsfullmäktige. Där sägs att ”ingen vare sig myndighet eller privat person äger rätt anlägga eller begagna andra körvägar i Sandplanteringen än dem som äro till allmänt begagnade upplåtne med mindre Planteringsdirektionen blivit däröver hörd och ifall vägen befinnes nödvändig, utvisat var den samma får läggas”.

Kapten Elis Nilssons lämnade 1887 in en motion till Stadsfullmäktige att brandgator skulle upphuggas i sandplanteringen. ”Dessa böra göras omkring 50 fot breda och hållas fria från gräs och ljung”. Planteringsstyrelsen beslöt att ärendet skulle vila till dess man besiktigat platsen. Detta gjorde man i mars 1888 och beslöt att ”då väderleken det tillåte, låta uthugga den av kapten Elis Nilsson i Skogsplanteringen utvisade vägen gående från allmänna vägen mellan kamrer Nilssons och änkefru Hallbergs villor ned till sjöstranden. Detta blev början till vad vi i dag kallar Saltsjöbadsvägen.

Bebyggelsen behandlas här i följande ordning:

« | »