4 Bankkamrer N F Nilssons villa 1884

Bankkamrer N F Nilsson anhöll 1884 att få uppföra en paviljong ”mellan järnvägen och stora körvägen ungefär så långt från den åt häradshövding Hallberg upplåtna plats som från hans och disponent Pripps villa, vilken plats för fabrikör Fischer särskilt utpekats, få uppföra en villa i stil ungefär som hamnkassör Krooks”.

Slaktare Per Anderson som hade en plats öster om Nilssons villa anmälde skriftligen att kamrer Nilsson borde flytta bort en avskrädeshög. Planteringsstyrelsen besiktigade den och kom fram till att parterna borde göra upp i godo.

Kamrer Nilsson överlät villan 1892 till assessorn Bror Geijer. Denne föddes 1845 och blev assessor i Svea Hovrätt 1883. Han blev sedan häradshövding i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga 1885 och tjänstgjorde såsom sådan i 29 år, tills han med 1914 avgick med pension. Geijer var ledamot af stadsfullmäktige i Ystad 1889-1910, de sista tio åren såsom stadsfullmäktiges ordförande.

Under Geijers tid tillkom minnesstenen framför villan. Assessor Geijer överlät villan i sin tur till handlanden Albert Appelgren. Albert Appelgren startade en biograf i februari 1906. Den fanns i den f d Webergska fastigheten. Appelgren var Ystads biokung under en lång följd av år framöver. Han öppnade biograferna Scala och Regina i två av de stora nya hus som uppfördes vid Stora Östergatan på 1910-talet. Under Appelgrens ägandetid ansökte fröken Hanna Olsson 1911 om att få idka servering av kaffe mm i villan. Denna ansökan avslogs emellertid.

Villan överläts 1914 till direktör Athale Schönbeck. Han föddes 1853 och var köpman i Ystad 1875-1902. Han var vice verkställande direktör och kassadirektör i Skandinaviska Kreditaktiebolaget 1894-1911 samt chef för  kontoret i Ystad från 1911.

Schönbeck lät direkt bygga på villan med en våning och sedan bygga till den år 1916 med en flygel. Han gjorde emellertid också åverkan på träden intill villan. I Planteringsstyrelsens protokoll från 1914 har dess ordförande skrivit: ”Sedan undertecknad anmält, att väster om bankdirektör Ath Schönbecks villaområde borthuggits eller avtoppats 46 bokar och öster om densamma huggits 15 granar samt att Sven Schönbeck erkänt att han gjort eller vållat avverkningen, beslöt Planteringsstyrelsen dels att låta värdera skadan av jägmästare E Hemberg eller C v Schönberg, dels att, sedan detta skett, uttaga stämning på direktör Ath Schönbeck och hans son handlanden Sven Schönbeck”. I protokollet från nästa möte sägs: ”Sedan länsjägmästare E Hemberg i ärendet, som behandlats i §1 vid förra sam-manträdet, i ingången skrivelse meddelat, att de nära 20-åriga, borthuggna eller stympade bokträden med hänsyn till trädens dåvarande realitetsvärde, till det förlorade framtids-värdet, till kostnaden för planteringen av träd och till den omständigheten att platsen var invigd till minnet af Sandskogens grundläggare, borde åsättas ett värde av tio kronor stycket och de borthuggna granarna med värdet av tre kronor stycket, beslöt Planteringsstyrelsen giva bankdirektör Ath Schönbeck och hans son, handlanden Sven Schönbeck tillfälle att genom godvilligt erläggande av denna ersättning undslippa rättegång i saken”. Direktör Schönbeck gick med på detta enligt följande protokoll: ”Direktör Athole Schönbeck hade skriftligen anhållit att i stället för den i förra protokollets §2 fordrade ersättning få dels betala 150 kr i skadestånd dels plantera 50 nya bokträd av 1 á 1½ meters höjd i stället för de avhuggna och beslöt Planteringsstyrelsen godkänna hans förslag, under förutsättning, att de planteras med jordklump samt vattnas så länge det befinnes vara nödigt”. Intressant att notera är att Planteringsstyrelsen beslöt att ta bort ytterligare träd tre år senare där styrelsen och Schönbeck inte var helt överens om vilka som skulle tas bort.

Direktör Schönbecks sterbhus överlät 1926 villan till foderhandlaren Albin Bengtsson. Den förblev sedan i dennes familj under många årtionden. En senare innehavare var en dotter gift med adjunkt Åke Nilsson. Hon har i Ystadiana skrivit ner sina minnen från Sandskogen. Här följer utdrag ur hennes text: ”Villa Björkhaga är bland de äldsta villorna som byggdes i Sandskogen – nr 4 – året var 1884, men senare tillbyggt antagligen 1914 enligt vindflöjeln. På våren 1926 kom den i min familjs ägo och allt sedan dess har vi varit sandskogsbor.

Själv har vi två gånger måst vara med om att vägen genom Sandskogen har breddats och tyvärr var det vår tomt, som blev berörd, icke någon annan på hela sträckan. Vi kämpade i alla instanser, men, nej – inget hjälpte.

Från mitten av maj månad (vid varm väderlek) eller i början av juni började flyttlassen att rulla ut i Sandskogen. Ja, man flyttade verkligen ut och in till skogen.

Den första maj var också en stor dag i Sandskogen. Då firade man nämligen gökotta. Redan klockan 7 på morgonen hade alla konditorierna (som var många på den tiden) öppnat och serverade kaffe med varma bullar och våfflor. Ystadborna vandrade gärna ditut för att lyssna på fågelsången och njuta en kopp kaffe

En sak som jag skulle vilja peka på är en busslinje på sommaren till Sandskogen. Den fanns förr om åren, den s k Saltsjöbadsbussen. Då kunde många äldre och även turister ta sig ut till skog och strand. Den gick regelbundna turer från Stortorget och ut till Jaktpaviljongen med ibland en sväng om Saltsjöbaden”.

Ystads Sandskog

| »