58 Konsul Otto Ljungströms villa 1899

Den byggnad vi i dag känner som Restaurang Sandskogen eller tidigare Sandskogens värdshus tillkom 1899. Den uppfördes av handlanden konsul Otto Ljungström. Det var emellertid en lång och besvärlig tillkomstprocess som började redan 1892.

Det kom 1892 en ansökan från handlanden Otto Ljungström: ”Undertecknad får härmed vördsamt anhålla om direktionens medgivande att få uppföra en villabyggnad å den intill min anläggning i Sandskogen angränsande bordsplats, som förut innehafts av förre detta bagaren Schönbeck och till mig i dessa dagar överlåtits, utbedjande mig ett snart svar”. Ljungströms ansökan blev bordlagd. Det hände sedan ingenting förrän år 1897. Då ansökte han på nytt hos Planteringsstyrelsen att få bygga. Han dröjde emellertid med att lämna in en ritning. I ett protokoll 1898 sägs: ”Beslöts att anmoda konsul Ljungström att inom den 15 mars inlämna ritning å villabyggnaden som enligt ansökningen av den 7 aug 1897 skall vara uppförd under året, såvida han vill behålla sin rätt till platsen”. Den kom och han beviljades uppföra byggnaden. Ett villkor var emellertid att han skulle få skriftligt medgivande från grannarna konsul A G Lindgren och handlande F Feuk eftersom avstånden till deras villor inte var 75 meter. I ett protokoll från november 1898 sägs: ”Konsul Otto Ljungströms ansökan av den 21 november att få uppföra villabyggnaden som blev beviljad den 16 sistlidne februari på minst 60 meters avstånd ifrån herrar Feuks och Elfströms byggnader blev utav styrelsen beviljad, emot det att byggnaden i likhet med den utav arkitekt Boison utfärdade ritningen ofördröjligen påbörjas och sökanden ställer sig till efterrättelse stadgar”. Byggnaden blev slutligen uppförd under 1899.

Konsul Ljungström innehade villaplatsen fram till sin död. Då övertogs den av hans syster överstinnan Ryberg som bodde i hans hushåll sedan makens död. Som änka bodde Jenny Ryberg i huset Adolf nr 1 tillsammans med sin ogifte bror Otto Ljungström. De båda syskonen förde på sin ålders höst ett stilla liv och tillbragte gärna sina lediga stunder vid skvallerspeglarna. Jenny Ryberg var änka efter överstelöjtnanten Carl Magnus Ryberg vid Kronprinsens husarregemente. Denne hade hastigt avlidit 1898 under tjänstgöring på Bonarps hed i Ljungbyhedstrakten. Titeln överstinna var således något oegentlig och för väl mera ses som ett utslag av gångna tiders svaghet för titlar. Otto Ljungström som var affärsman liksom sin fader och därtill portugisisk vicekonsul, avled 1907. Jenny Ryberg gick bort 1912.

Överste Axel Fredrik Horney övertog villan omkring 1905. Han var gift med en dotter till apotekare Gustaf Smith och hon var således syster till Salomon Smith. Överste Axel Fredrik Horney (1846 – 1922) blev bankdirektör och var det under en följd av år. Direktörstjänsten var mera en honorärbefattning, som brukade anförtros någon äldre person i framskjuten ställning, som dragit sig tillbaka från tidigare verksamhet. Denne saknade i regel mera djupgående insikter i bankens skötsel och bodde på annan plats i staden.

Under bankvaktmästaren Per Perssons tid innehades direktörsbefattningen bland annat av grosshandlaren C F Brüdigam, kolhandlaren Athale Schönbeck och översten Axel Horney. Bankvaktmästaresonen Konrad Persson blev jurist och innehade under senare delen av sitt yrkesverksamma liv – 1937 – 1961 – befattningen som generaldirektör och chef för Kungl. Pensionsstyrelsen Han skriver att det gavs många tillfällen till extrainkomster för officerarna i lilla Ystad. Och inte precis småpotatis heller. Underligt nog fingo dessa officerare ofta tjänstgöra som bankmän på lediga stunder. Och de stunderna tycks verkligen inte ha varit få. Själve översten kunde få sitta som bankdirektör två timmar varje dag.

I Ystadiana ges en bild av överste Horney. En av de stora affärsbankerna hade sedan länge kontor i Ystad. Dess värsta konkurrent beslöt en dag att likaledes öppna kontor i Ystad. Ett par pampar från huvudkontoret kom resande och uppvaktade översten med anmodan att bli chef för det tillämnade kontoret. Översten drog sig först rätt länge, skyllde väl på bristande tid. Utbildning och erfarenhet hade han överhuvud inte av banker. Han var ”miljonäriskt” gift och hölls militäriskt strängt och snålt av sin chef överstinnan. Emellertid fick han veta tre ting, som kom hans tvekan att alldeles falla bort. Han behövde inte tjänstgöra mer än två timmar om dan. Han skulle få överstelön för detta. Man ämnade sätta en erfaren och kunnig kamrer som hans närmast man.

Efter överste Horneys död 1922 skrevs ett nytt kontrakt på villan i överstinnan Hilda Horneys namn. Tomten var då 3597 kvadratmeter. Hon innehade sedan villan fram till 1933.

Den tilltänkta köparen av villan 1933 gick försiktigt fram eftersom det var fråga om att omvandla den till pensionats- och kaférörelse. I ett första protokoll sägs: ”Byråbokhållaren Ernst Rydstam hade hos styrelsen anhållit, att den person, som hade för avsikt att inköpa överstinnan Hilda Horneys villa nr 58 i Sandskogen för att inrätta pensionat och kaférörelse i densamma, måtte erhålla tillstånd härtill och att styrelsen ville bestämma den årliga avgift som skulle erläggas för kaférörelsen. Sedan det upplysts att arrendatorn av AB Ystads Saltsjöbads badhotell gärna önskade att den ifrågasatta pensionats- och kaférörelsen kom till stånd och sedan överläggning i ärendet ägt rum beslöt styrelsen dels lämna det begärda tillståndet och dels med hänsyn till att det var första året som rörelsen skulle utövas bestämma avgiften för densamma under innevarande år till så lågt belopp som 400 kr”. Det var emellertid inte enbart fråga om att starta pensionat och kaférörelse utan också om att få servera öl. I ett följande protokoll sägs: ”Stadsfullmäktiges ordförande hade anmodat Planteringsstyrelsen att avgiva yttrande angående en av änkefru Hilda Petersen i Rydsgård gjord ansökan att å området nr 58 i Sandskogen få åt allmänheten utskänka pilsnerdricka under tiden den 15 maj till 30 september 1933 eller därest tillstånd därtill icke skulle lämnas, utskänka pilsnerdricka endast vid måltid åt spisande gäst. Efter diskussion i ärendet beslöt Planteringsstyrelsen att med hänsyn till de konsekvenser, som beviljandet av tillstånd till sådan utskänkning i Sandskogen i ett fall skulle medföra, avstyrka bifall till den nu föreliggande ansökan”.

Änkefru Hilda Petersén i Rydsgård fick överta villan, starta pensionat och kaférörelse och servera öl. Pensionat Sandskogen fortsatte sedan i hennes regi omkring tio år.


Konsul Ljungströms villa vid Strandvägen. Ystadiana 1996


Pensionat Sandskogen

« | »