Svarta vägen

Från Saltsjöbadsvägen ledde österut en stig fram till några villor och bordsplatser där. Det var Svarta vägen, som fick sitt namn av den utlagda kolstybben. Ystads gasverks slaggprodukter kom väl till pass på vägen, där högtidsklädda familjer promenerade ut till sina bordsplatser

Planteringsstyrelsen beslöt 1912 att ”för allmän trafik öppna en smalare väg från stora landsvägen öster om banvaktkuren förbi dr Cavallins villa till den s k Svarta vägen nordost om konsul Funders villa, under förutsättning att Drätselkammaren åtager sig dess underhåll”. Drätselkammaren ställde sig emellertid avvisande till förslaget ”då den skulle af vad skrivelsen framgår huvudsakligen komma att användas av och bliva till bekvämlighet för de enskilda villaägarna”. Planteringsstyrelsen fick avstå från sitt förslag denna gång. Dock blev det senare en förbindelseväg.

Längs Svarta vägens norra sida fanns först kassör Malmquists villa som redan behandlats här. Sedan kom konsul Gussings bordsplats och villa, som byggts av byggmästare Eriksson. Sedan kom handlanden Lindhs bordsplats och skomakare Wetterstrands villa.

Vid Svarta vägens södra sida fanns först direktör Tengbergs villa. Sedan kom rådman Faxes villa och slutligen konsul Funders villa.

Bebyggelsen vid Svarta vägen behandlas i den ordning som anges ovan, dvs:

« | »