Järnvägen och Sandskogsanhalten

I den sundhetsideologi som gjorde sig bred under slutet av 1800-talet spelade de kalla havsbaden stor roll. Strandvillor byggdes, badhotell med ett rikt sällskapsliv etablerades och badandet blev populärt även i de klasser som inte hade råd och tid att uppsöka stranden annat än under sommarsöndagarna. För sådana relativa massförlyttningar behövdes järn- och spårvägar. Ibland fanns det en befintlig sträcka som kunde användas. Så skedde i Sandskogen där den nya hållplatsen Ystads Saltsjöbad öppnades 1897 intill det nya badhotellet som järnvägen hade betydande ekonomiska intressen i. Tio öre kostade tågbiljetten ut från stan och den såldes av bomvakten.

En gång i tiden kunde således badsugna ystadbor åka tåg till Sandskogen och Saltsjöbadens hållplats. Där stannade alla persontåg på sommaren och det var ganska många dels på väg till Eslöv, dels till Gärsnäs. Det kostade tio öre att åka och betalningen vid av- eller påstigning gjordes i en sparbössa som fanns i anslutning till banvaktsstugan.

Saltsjöbadens anhalt där stannade alla persontåg för av- och påstigning i och med att sommartidtabellen tillämpades. Fru Nilsson i Björkhaga skriver: ”Man kunde också åka Sveriges billigaste järnvägslinje. 10 öre kostade det mellan anhalten och järnvägsstationen och vice versa. Banvakten, som skötte fällningen av bommarna, hade en sparbössa och i den lade man sin 10-öring vid på- eller avstigningen. – Det var flera bommar att fälla på den tiden – Vid ”sista bommar”, Saltsjöbadsvägen (anhalten), Wendts väg men vid Neumans väg gick man i sick-sack. Före varje tåg kom banvakten körande på sin dressin för att kontrollera, att banan var klar.

Malmöskolorna hade ofta sina skolutflykter på våren förlagda till Ystads Sandskog. Då körde extratågen ut till anhalten, där eleverna fick stiga av. Vid hemresan sjöng man en sång som lyder så här: ”Ystad-boar, Ystad-boar tack för denna dagen. Nu går det bra, nu går det bra, Så ska det gå till Malmö stad”.

« | »