61 Bokhandlare Richard Erikssons villa 1902

Byggmästare J L Ekberg ansökte 1902 att få uppföra villabyggnad å godkänd plats. Hans ansökan beviljades under villkor att han byggde villan samma år.

Bokhandlare Rickard Eriksson övertog villan 1903 eller 1904. Han lämnade därvid Skogshyddan. Där fick fru Augusta Persson rätt att ha kaffeservering. Detta blev den första kaffeserveringen i Sandskogen.

Richard Ericsson föddes 1860. Han övertog 1889 dåvarande Ljunggrens bokhandel. Han dog 1921. Då övertog sonen bokhandeln. Av en annons 1912 framgår att man sålde inte bara böcker och pappersartiklar o d. Han tillhandahöll även musikinstrument, konst, kikare, barometrar, termometrar, fotbollar, lawntennisbollar, fotoalbum och ramar, parfymer, tvålar och andra toalettartiklar, plånböcker och portmonnäer, pennknivar mm.

Rektor Neuman var ordförande i Planteringsnämnden och bokhandlare Richard Eriksson var vice ordförande. Neuman var dessutom den som skrev styrelsens protokoll. Ibland kunde protokollen bli relativt utförliga. Ett sådant exempel följer här från augusti 1913 där det finns klara motsättningar mellan rektor Neuman och bokhandlare Eriksson. I protokollet från augusti 1913 sägs: ”Angående topphuggningen af furubeståndet söder om bokhandlare R Ericssons villa anförde undertecknad, ordförande, följande:

Vid besök hos herr Ericsson sistlidne juni månad påstod han, att han vid ett av Planteringsstyrelsens sammanträden under februari eller mars 1912 fått tillstånd att topphugga beståndet och i en skrivelse av den 30 juni 1913 till en av stadens tidningar säger han: I februari eller mars månad 1912 å sammanträde med Planteringsstyrelsen under ordinarie ordförandens presidium anhöll jag muntligen för vinnande av ljus och luft få avtoppa några mitt framför min villa växande furor, vilken anhållan av Planteringstyrelsen enhälligt bifölls” —- Då under februari 1912 endast ett sammanträde hölls och herr E då var frånvarande samt under mars likaledes endast ett sammanträde hölls och herr E vid detsamma var närvarande, måste detta vara det av herr E avsedda sammanträdet. Det hölls den 15 mars 1912 och bevistades utom av herr E och mig av herrar P E Ohlsson, Hj Mörner och E af Sandeberg. Protokollet, som är justerat av herr C E Ohlsson, upptager intet i denna fråga. Ryttmästare E af Sandeberg har skriftligen meddelat bland annat: ”I alla händelser har jag ej varit närvarande på något sammanträde, där topphuggning beslutats, ty det skulle jag säkerligen kommit ihåg”.

Själv minns jag, att under något av vårsammanträdena 1912, sedan de å föredragnings-listan upptagna ärendena genomgåtts, herr E anhöll om gallring eller borttagande av träd inom sitt område, varpå jag svarade, att vi skulle träffas på platsen och ordna saken, vadan saken varken ledde till beslut eller upptogs i protokollet. Sådana saker skötas alltid av mig och områdesägarna och gå endast till Planteringsstyrelsen i de fall, då vi icke komma överens. Någon tid efter sammanträdet träffades vi också vid villan. Herr E visade några furor, som stodo i vägen för av honom på området planterade bokar och naturligtvis också skymde utsikten från villan, och begärde dess borttagande, vilket jag också lät verkställa. Varken då eller senare, ehuru vi ofta träffats, har herr E talat med mig om någon topphuggning på eller utanför sitt område, och hade han gjort det, skulle jag bestämt avböjt det, såsom skedde, när löjtnant Stjernswärd gjorde en sådan framställning.

På senhösten eller vintern 1912 såg jag till min förvåning att beståndet topphuggits. På tillfrågan upplyste skogvaktaren att herr E den 11/9 1912 befallit honom utföra toppningen, förebärande, att Planteringsstyrelsen beslutit det och åt herr E uppdragit beslutets utförande, vilket ju innebär, att Planteringsstyrelsen från mig till villaägaren överflyttat beslutets verkställande. Att villaägaren i detta fall var Planteringsstyrelsens vice ordfö-rande, synes mig icke göra saken bättre, ty han var lika fullt part i målet. Härvid är också att märka, att ehuru herr E i förut citerad skrivelse säger, att han fått lov att avtoppa några mitt framför hans villa växande furor, han dock låtit avtoppa så gott som hela beståndet, även den del därav, som ej täcker hans område, vilken del enligt §14 i gällande stadga skall av Planteringsstyrelsen till allt sätt skyddas och vidmakthållas.

Jag anser mig också böra framhålla, att skogvaktaren även i år anmodats av herr E att fortsätta avtoppningen men icke velat att utom order från mig taga befattning med saken. Emellertid lär herr E med annan hjälp hava låtit verkställa topphuggningen. Likaledes lär han även utom sitt område hava borttagit furor och inplanterat bok, vilket strider mot §16 i gällande stadga. På grund härav anser jag, att herr Ericsson icke kan åberopa något beslut av Planteringsstyrelsen för den av honom verkställda topphuggningen.

Härefter bad ordföranden de övriga närvarande yttra sig, huruvida Planteringsstyrelsen beslutit topphuggningen. Härvid yttrade herr C E Ohlsson, att han icke kan erinra sig att Planteringsstyrelsen beslutit topphuggningen. Herr Mörner, att han ej kunde med bestämdhet säga, att topphuggningen beslutits på sammanträde, men att han talat med herr Ericsson om saken och sagt, att han är förvånad över att E förr gjort topphuggningen (anser topphuggningen befogad), herr Öhrström, som ej var närvarande vid samman-trädet den 15 mars 1912 kunde ej minnas, att något beslut fattats om topphuggningen, men det hägrade för honom, att E fått tillstånd till topphuggningen. Alla tre ville till protokollet anföra såsom sin åsikt, att herr E icke skulle hava verkställt topphuggningen, om han ej trott sig hava fått tillstånd därtill.

Härefter föreslog undertecknad, att den genom topphuggningen förorsakade skadan skulle av sakkunnig person värderas, men denna framställning avslogs, vadan således ej heller ersättning för skadan skulle begäras”.


Bokhandlare Erikssons villa på ett vykort sänt av hans fru som på framsidan skrivit: Vårt sommarresidens

Villaplatsen omfattade 1384 kvadratmeter, inklusive ett potatisland i väster, enligt en förteckning från 1920. Rickard Eriksson innehade den fram till sin död 1921. Hans hustru Gerda fortsatte sedan att inneha villan under flera årtionden. Därefter blev den pensionat.

Ystads Sandskog

« | »