Konsekvenser av etableringen

Etableringen av badhotellet Ystads Saltsjöbad medförde ett antal förändringar i den närmaste omgivningen samt att det, mer eller mindre explicit, togs fram ett antal principer för utformningen av denna omgivning.

 Den gamla skjutbanan flyttas

Strax väster om den tänkta platsen för hotellet låg den skjutbana som tillkommit redan på 1860-talet. Den låg i stort sett parallellt med stranden. Man ville nu få denna skjutbana flyttad. Därför anmodades skyttesällskapet i början av 1897 att flytta den till en lämplig plats i närheten av Dragonregementets skjutbana. Planteringsstyrelsen beslöt sedan att verkställa plantering på den förre detta målskjutningsbanan. Denna nyplantering framgår nedan på detta tidiga kort, sannolikt från år 1898, av Saltsjöbadens annex.


De olika skjutbanornas lokalisering. Källa: Rolf 19xx


Stranden och skogen i närheten av gamla skjutbanan väster om Saltsjöbadens ursprungliga annex. Vykort från omkring 1900.

Tillräckligt avstånd till villor och bord

AB Ystads Saltsjöbad fick 1897 ett område reserverat med tanke på framtida utbyggnad. Detta medförde att ett antal ansökningar om att få områden för villor och bord i närheten fick bordläggas i avvaktan på ett slutligt beslut. Detta gällde bland annat Bååth, Ekelund, Krukenberg,  Wetterstrand samt byggmästare A A Eriksson.

I början av år 1898 godkändes de avstånd för privata byggnader som Saltsjöbads-styrelsen önskade. Dessa avstånd var ”300 meter åt norr och väster från nuvarande huvudbyggnaden, 250 meter från sjöstranden väster om och 160 från sjöstranden öster om vägen från landsvägen till sjöstranden”.

Nya villor ska vara prydliga

Vid behandlingen av ett par ansökningar framgår att Planteringsstyrelsen önskade att villor längs Saltsjöbadsvägen samt i området längs Strandvägen skulle vara prydliga.

Kvarnägaren Sandberg ansökte 1897 om en plats för en villa. Han lämnade därvid in en ritning till en sådan. Planteringsstyrelsen behandlade denna men bordlade den med följande motivering: ”Efter överläggning blev denna ansökan bordlagd emedan styrelsen ansåg, att å platsen, som ligger helt nära stora vägen till Saltsjöbadhotellet bör ligga en prydligare byggnad än vad den förevisade ritningen utvisar”.

På motsvarande sätt behandlades år 1908 bagaremästare Oskar Larssons ansökan ”att å plats norr om bokhandlare Erikssons och ryttmästare Fischerströms villor få uppföra en villabyggnad, varuti stommen utgjordes av Mårten Johanssons från gasverksområdet flyttade hus, avslogs och beslöts att åt honom efter ordförandens anvisning upplåta en mindre dyrbar plats norr om landsvägen, detta av det skäl, att man å den begärda väntade sig få uppförd en prydligare och mera tilltalande villa”.

Nya villor bör vara av viss typ

Av behandlingen av en ansökan 1906 framgår att villorna öster om Saltsjöbaden borde vara av en viss typ. Detta bör nog tolkas som att de skulle ha en viss storlek. I Planteringsstyrelsens protokoll anges nämligen 1906 ”Däremot beviljades icke barberare Joh. Jacobssons ansökning om villaplats i närheten av Ljungströms och Lorentzons villor, för så vitt icke han bygger en villa av ungefär samma typ som villorna öster om Saltsjöbaden. Uppdrogs åt ordföranden att å en mindre i ögonen fallande plats utvisa plats, lämplig för en mindre villabyggnad”.

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster skriver i en artikel i Bonniers månadshäften 1915 om dessa villor på följande sätt: ”Lycklig den, tänker den tillfällige besökaren, som får njuta sommarro i någon av de trevliga villorna längs havsstranden. De ha allesammans det mest idealiska läge. Som om skogen vore en vilstol med högt ryggstöd, ha de slagit sig ned i den och vänt en fri och glad fasad mot södersol och havsbris. De ha haft gott om utrymme och följt hela provinsens typiska särdrag och breda ut sig lugnt och säkert. De sammanklämda badortsvillor man ser högre uppåt landet, förlora vid jämförelsen, men så är Ystad icke heller platsen för de många. Hit far den, som i allo kan må gott, den, som har introduktion till de mäktiga gamla adelsslotten, vilka dekorera trakten eller den, som älskar Skånelandets ljusa, rika värmekällor av sol och salta vågor, av sorglös trygg glädje och en viss storvulen självständighet”.

Ny gångväg från Wollins till hotellet

Den första infarten till bebyggelsen i Sandskogen gick bland annat fram till de stora villor som byggts av handlande Wollin och handlande Schultz. Nu beslöt Planteringsstyrelsen i början av år 1897 att en gångbana till Saltsjöbaden skulle läggas ut från vägen vid Wollins villa. Drätselkammaren anmodades sedan att ”låta med lämpligt väglagningsämne laga de utschaktade ställena på den nya gångbanan till badhotellet”. Ett par år senare beslöts att småskogen längs gångbanan till Saltsjöbaden skulle tas bort med en halv meters bredd på varje sida.

Ny gång- och cykelbana från Dragonregementets järnvägs-övergång

År 1906 anhöll Aktiebolaget Ystads Saltsjöbad genom sin verkställande direktör apotekare Salomon Smith att Planteringsstyrelsen måtte besluta att anlägga en gång- och cykelbana från Dragonregementets övergång över Ystad-Eslövs järnväg till Saltsjöbaden och att Planteringsstyrelsen skulle genom sitt folk låta rödja och planera vägen. Planteringsstyrelsen biföll denna framställning under förutsättning att ingen kostnad skulle drabba Planteringsstyrelsen för körslor av grus eller lera och att apotekare Smith skaffade järnvägsstyrelsens tillstånd att gå över järnvägen där. Protokollföraren var emellertid av den åsikten att vägen borde dras från den dåvarande skogsstigen, dels emedan den då sammanföll med förut befintlig stig, dels emedan man då kunde begagna en inom Sandskogens område befintlig järnvägsövergång.

Väg över exercisfältet föreslås

År 1898 anhöll Planteringsstyrelsen hos Stadsfullmäktige att den körväg som slutade vid Revhusen skulle få fortsätta över exercisfältet till den gamla vägen norr om Skjutpavil-jongen fram till Saltsjöbaden. Motivet till detta var: ”För att bereda herrar ryttare och även åkande en angenäm väg till skogsplanteringen och Saltsjöbaden”. Planteringsstyrelsen ansåg att kostnaderna för en sådan väg inte skulle bli stora ”varemot stadens innevånare och främlingar erhöll en vacker strandpromenad”.

Ridning längs stranden förbjuds

Planteringsstyrelsen föreslog 1898 att Stadsfullmäktige skulle förbjuda ridning längs stranden. I en skrivelse om Saltsjöbadens område sägs: ”Samtidigt vill styrelsen fästa herrar stadsfullmäktiges uppmärksamhet på den skada som herrar ryttare förorsaka genom sin ridning längs strandvallen vid sjöstranden i den sandhavre som där för längre tid sedan blivit utsådd för att binda sanden uppriver och förtrampas av hästhovarna”. Man avslutar med förslaget att ”Stadsfullmäktige ville besluta att ritt längs havsstranden i skogsplanteringen strängeligen förbjudes”. Stadsfullmäktige beslöt också vid nästkommande sammanträde att ridning i Sandskogen längs havsstranden från skogens början till vägen vid Jaktpaviljongen skall vara förbjuden”.

Tennisplanen påverkar anläggande av privata banor

På Saltsjöbadens område fanns även en tennisbana. Detta blev ytterligare ett argument för att avslå några ansökningar om att anlägga sådana banor vid de privata villorna. Vi kan till exempel läsa i Planteringsstyrelsens protokoll från februari 1908: ”Ryttmästare F Bergenstråhles bordlagda ansökan av den 6 juni 1907 och fröken Maria Trobergs av den 17 januari 1908, båda angående upplåtelse af plats för tennisplan, avslogos dels på den grund, att såväl vid Saltsjöbaden som å gamla idrottsplatsen funnes tillfälle att spela tennis, dels på den grund, att upplåtelsen skulle medföra i senare fallet fällande af resliga, vackra träd, i förra fallet uthuggning därjämte av i tillväxt stående ungskog”.

« | »