Kurortstankens genomförande

Man försökte locka tyska gäster till Saltsjöbaden. Därför framställdes tyskspråkiga broschyrer såväl 1898 som 1909. Av dessa framgår att kurortstanken var en drivande faktor bakom etableringen. Säsongen sträckte sig enligt dessa broschyrer från den förste juni fram till den förste oktober.

Grundläggande för ett havsbad är baden och klimatet. I Ystad fanns såväl herr- som kvinnobad vid denna tid. Man pekade också på att det fanns ett havsbad direkt vid Sjöpromenaden vid teatern och dessutom ett varmbadhus. Samtliga bad var under uppsikt av badläkaren och betjänade av utbildad personal. I varmbadhuset kunde man också få massage.

Saltsjöbadens läge direkt vid havet ger, enligt broschyrerna, ett bra havsklimat. Detta gör att man inte har storstädernas förstörda heta luft under sommaren och på hösten får man sköna varma dagar under hela oktober på grund av solvärmen. Genom det skyddade läget österifrån får man i Ystad oftast ett milt klimat. Därför kan bad och efterbehandling rekommenderas till alla nervösa personer och rekonvalescenter.

Den breda, stenfria, 8 km långa stranden, direkt vid skogen, är, enligt broschyrerna, naturligtvis älsklingsstället för badgästerna. De kan här, i kosmopolitisk samstämmighet efter badet vila ut i den mjuka, varma sanden och ”chacun á son gôut” sitta i solen, studera vågorna eller tillsammans med barnen bygga borgar och kanaler, som sedan snabbt raderas ut av vågorna.

En viktig faktor, som enligt broschyrerna ofta nämndes var vistelsen i den 400 har stora skogen som möjliggör milslånga och timslånga promenader och för badgästerna en ostörd vistelse. Detta ger också möjlighet till ett modernt badliv.

För varje gäst krävdes en inskrivningsavgift (kurtaxe) på 1.50 kr. Barn under 12 år och tjänstepersonal var gratis. Familjer på 5 eller fler personer fick betala 6 kronor.

Kalla havsbad med handdukar kostade 25 öre per person. Varma havsbad i varmbadhus kostade 1 kr. Ångbad eller varmluftsbad kostade 1 krona upp till 1.50 kr. Vid medicinska bad ingick varma havsbad och kostnad för ingredienserna. Massage erbjöds genom utbildade kvinnliga massöser i badhotellet eller varmbadhuset. Massagen kunde också ges i bostaden efter överenskommelse och typ av massage. Strandkorgar kostade 35 öre per dag, 1.50 kr per vecka eller 5 kr för fyra veckor. Mineralvatten i olika former kunde erhållas i stadsapoteket. Bad-direktionen kunde också erbjuda fasta taxor för vagnar och båtar. Öppettiderna i havsbaden var dels kl 7-2, dels kl 3-5. Tjänstepersonal fick bara utnyttja havsbaden på eftermiddagarna. Badtiderna i varmbadhuset var dels kl 7-2, dels kl 3-8.

Beträffande underhållning fanns det goda möjligheter till härliga spatserturer och längre utflykter till fots, per cykel eller vagn, samt båt- och segelutflykter. Lawn-Tennis och krocketspelplaner fanns direkt i närheten av badhotellet. Kur- eller promenadkonserter ägde rum en gång i veckan i stadsparken och på söndag förmiddagar i skogen nära staden med Skånska Dragonregementets kapell eller stadskapellet. Från och med förste juli skedde regelmässigt varje lördagskväll kl 8 samling i Hotel du Suds stora sal. Badgäster hade fritt inträde om man visade fram sitt kurkort. Annars var inträdet 1 krona. Man skulle där ha aftonkläder och officerare fick inte ha sabel. Bad-direktionen anordnade vidare musikaliska tillställningar, utflykter, picknicks etc.

Den som ville deltaga i lerduveskjutning måste anmäla sig på bad-direktionens kontor. Denna skjutning ägde rum varje söndag. Badgäster fick betala ett engångsbelopp på 2 kronor. Det fanns också möjlighet att få låna gevär.

Priser för kost och logi var låga enligt broschyrerna. Man kunde få sängplats i hotellen från 2 kronor och uppåt. För privatlogi i staden med kaffe och betjäning fick man betala 7.50 kronor. Priset för att hyra en villa var allt efter läge och utrustning. För rum inklusive pension i badhotellen fick man betala 3.50 – 4 kronor per dag. Med pension förstods här: morgon från kl 8 till kl 10 kaffe eller te med kall buffet, ägg eller en varmrätt. Middag sillbord (Schwedisches Voressen) och fyra rätter. På kvällen gällde samma som på morgonen. Table d’hôte i Hotel du Sud vid småbord kostade 1.50 kronor. Middag, utan sillbord, kostade här en krona om man köpte ett häfte med 10 biljetter.

För att få privatlogi fick man vända sig till bad-direktionen som hade en förteckning över vad som fanns tillgängligt. För större familjer och längre vistelse kunde man förhandla sig till rabatt.

Ordförande i bad-direktionen var 1898 bankdirektör John Tengberg. Sekreterare i direktionen var rådman Johs Persson vid denna tid. Bad-direktionen hade öppet dels kl 9-10, dels kl 5-6. Där kunde man betala hyra för strandkorgarna.

Ansvarig badläkare var doktor Ekstéen. Övriga läkare var stadsläkare Winther, lasarettsläkare Eliasson, regementsläkare Emil Nilsson samt Dr Cavallin. Ansvarig badläkare blev sedan Alfred Levertin år 1905. Han ersattes sedan 1910 av en annan badläkare.

« | »