Det kom 1890 en ansökan till Planteringsstyrelsen från änkefru Betty Thorsson: ”Härmed får jag vördsammast anhålla om tillstånd att i Sandplanteringen uppföra en mindre villa på en yta av omkring 2.5 meters längd och lika stor bredd för att därstädes försälja småbröd och konfekt. Byggnaden är den samma som i flera år använts af herr majoren och riddaren Theodor von Braun vid försäljning av biljetter till hans kallbadhus”. Före sammanträdet i Planteringsstyrelsen tillkännagav fru Thorsson muntligen att uppförandet och ansökan om en mindre villa återtogs.

Änkefru Thorsson återkom emellertid 1891 med en ny muntlig ansökan att ”få uppföra ett mindre träskjul sydost om apotekare Salomon Smiths kiosk i planen emellan vägen och järnvägen för att där utöva försäljning av karameller, kaffe och vetebröd”. Denna ansökan beviljades av Planteringsstyrelsen. Hon ville sedan två år senare utvidga det område som hon hade kontrakt på med två meter i öster och två meter i söder. Denna ansökan avslogs emellertid som stridande mot Stadsfullmäktiges beslut av den 26 februari 1892.

Änkefru Betty Thorsson var änkefru efter en fängelsedirektör. Hon bodde på stiftelsen Sorgenfri. Vid folkräkningen år 1900 har hon fått benämningen fattig förutom änkefru.

Det framgår av en ägarförteckning att hon hade platsen nr 43 även 1911. År 1917 beslöts av Planteringsstyrelsen att på den då kala platsen mellan herr Marcus och änkefru Thorssons villor plantera unga björkar.

Änkefru Thorsson anhöll 1922 att få bygga till sin villa på nr 43. Eftersom byggnaden inte innehöll någon rörstock beslöt Planteringsstyrelsen att bifalla framställningen. Sedan finns det inga uppgifter om vad som hände med änkefru Thorssons byggnad.