Några villor hade redan hunnit byggas alla norr om järnvägen, när drätselordförande Gustaf Wollin tyckte att det var dags att skapa bestämmelser för byggandet. Gustaf Wollin framhöll i fullmäktige fördelen av att få en samling villor i skogsplanteringen, som därigenom skulle utöva dragningskraft även på främlingar. Det var också drätsel-kammaren som kom med det förslag till bestämmelser, som behandlades i stadsfull-mäktige den 17 juni 1884. Bland bestämmelserna märktes att avståndet mellan villorna skulle vara minst 75 meter och lägsta avgiften fem kronor.

Gustaf Wollin kom från Simrishamn. Han gifte sig efter en tid med Anna Maria Wetterlind, dotter till en repslagerifabrikör i Ystad. År 1889 utsågs han till stadsfullmäktiges ordförande, ett uppdrag som han innehade t o m 1892. Wollin var också en av Ystads stora köpmän med välkänd speceri- och delikatessaffär vid Stortorget. Samtidigt ägnade han sig åt ganska betydande fastighetsaffärer.

Handlande Wollin lämnade en skrivelse, daterad 18 mars 1884, till Planterings-styrelsen.. Denna hänskjuter frågan till Stadsfullmäktige eftersom byggnaden är ”af större beskaffenhet”. Skrivelsen lyder: ”Till styrelsen för Ystads sandplantering. Då jag, deraf tillåtelse dertill erhålles, ämnar uppföra ett boningshus af trä, omkring 52 fot långt och 24 fot bredt, samt inredt till fyra rum och kök, på plats jag utvisadt för Styrelsen Ordförande, i stadens Sandplantering, infår jag härmed utbedja mig Styrelsens medgifvande härtill för att kunna vidfoga detta till min särskilda anhållan härom till Herrar Stadsfullmäktige. Hans ansökan bifölls.