Branden i hotellet 1913 ställde alla utvidgningsplaner på huvudet. Även efter det att annexet uppförts 1898 visade sig utrymmena vara otillräckliga för den tilltagande strömmen av badgäster. Saltsjöbadens ledning fann det nödvändigt att bygga ett nytt större och ännu modernare etablissemang. 1913 gjordes framställning till Stadsfullmäktige om utredning av en ny anläggning med fördubblad kapacitet. Denna borde då stå färdig till Baltiska utställningen i Malmö sommaren 1914.
Utredningen försenades av branden och blev klar i september 1913. Den gick ut på att en hotellbyggnad skulle uppföras öster om den provisoriska restaurangen. Ny restaurang föreslogs anstå till 1916. Så kom första världskriget och den därav följande kristiden som lade sin förlamande hand över Saltsjöbadsprojektet. Ystads Saltsjöbad förlorade successivt sin tidigare ställning som välbesökt havsbad och blev närmast en uterestaurang för stadens egna invånare.
Det dröjde ända till 1926 innan borgmästare Johan Stenberg och Ystads Allehandas direktör, konsul Einar Bjurström, ordförande respektive VD i Saltsjöbadsbolaget, tog sig an saken. De beskrev bakgrunden på följande sätt i en motion till Stadsfullmäktige: ”Med fog anses ock detta Saltsjöbad med sin milsvida sandstrand och den omgivande skogen äga de största betingelser att bliva en av Skånes främsta badorter, som genom en allt vidare turistström bör kunna tillföra Ystads samhälle avsevärda ekonomiska förmåner.
De restaurang- och hotellbyggnader, som nu finnas uppförda… äro emellertid sådana, att de ej kunna anses motsvara nutidens anspråk i avseende härå. Särskilt är detta förhållandet med restaurangbyggnaden, som efter den förutvarande dylika byggnaden nedbrunnit på våren 1913, i hast uppfördes närmast för att provisoriskt tillgodose den då stundande sommarens behov.
Världskriget och de därå följande efterkrisåren nödgade styrelsen för bolaget att skrinlägga varje plan att för det dåvarande igångsätta ett nybyggnadsföretag. Bolagets begränsade tillgångar hava under dessa år tagits i anspråk för oundgängliga underhållskostnader å de genom sitt läge i sådant hänseende särskilt kostbara nuvarande träbyggnaderna ävensom för anskaffande av erforderliga inventarier i stället för sådana, vilka förbrukats.
Särskilt genom fjolårets kulturmässa har Ystad i mycket flyttats ur sin turistiska avskildhet. Denna mässa har väsentligen bidragit till att klarlägga, vilka märkliga kulturella sevärdheter, som äro till finnandes i vår stad. Allenast för så vitt samhället kan erbjuda sommarresande fullt tillfredsställande badortsförhållanden, torde emellertid en större tillströmning av turister till Ystad kunna påräknas. Det är härvid emellertid uppenbarligen av vikt, att vad som ur turistsynpunkt genom kulturmässan vunnits, omedelbart fullföljes och vidarebäres”.
Stadsfullmäktige beslöt att upplåta erforderlig mark, låna bolaget 60000 kr och teckna aktier för 40000 kr. Härtill kom aktieteckning även från andra håll. Det blev därför ingen ny byggnad förrän 1927.
Ystads Saltsjöbads nya huvudbyggnad från 1927
I Ystads Allehanda den 20. maj 1927 rapporterades om invigningen av Ystads nya Saltsjöbad: ”Invigningen av Saltsjöbadens nya huvudbyggnad 1927 blev minnesrik. Den inleddes med att företagets verkställande direktör konsul Einar Bjurström hälsade välkommen. Därefter höll borgmästare Johan Stenberg det första skåltalet, som ägnades det nya hotellet, i vilket han ville se en symbol för en ny framåtanda i Ystad. Han tackade för allt bistånd som lämnats styrelsen från stadsfullmäktige, drätselkammaren och planteringsstyrelsen, vidare företag och enskilda samt sist men inte minst arkitekt Ewe och byggmästare Persson.
Borgmästaren vände sig också till landshövding Ramel, som i ett svarstal erinrade om fjorårets presskongress här och ”ystadbornas nobla sätt att mottaga kongressen”. Vid detta tillfälle, sade landshövdingen, lämnade många erfarna pressmän vittnesbörd om sin uppskattning och förtjusning över den natur och kultur som här stämt möte. Han slutade med att lyckönska Ystad till det nya Saltsjöbaden. En kraftig applåd knep kommendör-kapten Peyron, som talade på Svenska Trafikförbundets vägnar, när han förklarade att förbundet nu fått anledning att i synnerlig grad uppmärksamma Ystad. ”Själv har jag blivit fullständigt erövrad av denna intressanta stad”, deklarerade han, innan han slutade med att utbringa ett leve för ”ystadbornas segervilja”. Under kvällens lopp sjöng Salomon Smith flera sånger och blev också föremål för en speciell ”Saltsjöbadsihågkommelsebevisning” såsom den egentlige grundläggaren av Ystads Saltsjöbad.
Under alla goda auspicier öppnades portarna för vårt nya Saltsjöbad. Den ståtliga nybyggnaden stod i hög grad inbjudande till besök och framträdde, där den så naturskönt ligger vid den härliga stranden, under gårdagen, den första egentliga sommardagen vi haft i år, som ett litet lyckoslott i sagans land. De främlingar vilka i går voro inbjudna som Saltsjöbadens gäster, uttryckte också alla i superlativa ordalag sin förtjusning, de hade inte ord nog varma att lovorda det utmärkta sätt varpå badetablissementets byggnadsfråga lösts, och de enastående goda förutsättningar naturen här givit för en bad- och turistort.
I festmiddagen, som ägde rum kl 7 e.m. deltogo omkring 130 personer. Bland de närvarande märktes landshövdingen, frih. F Ramel, hovrättsrådet Bror Petrén, kommendörkapten Peyron, stadsfullmäktiges, drätselkammarens, och planterings-styrelsens ordf, byggnadens skapare, arkitekt Aug. Ewe, chefredaktör Stomberg, Malmö, m.fl, pressrepresentanter, professor Salomon Smith, kyrkoherde Evander, bankdirektör Andrén, trafikchef Nihlén m fl
Saltsjöbaden ca 1935
De närvarande hälsades välkomna av bolagets verkställande direktör, konsul Einar Bjurström och festtalet hölls av borgmästare Stenberg.. Under aftonens lopp lät professor Salomon Smith höra sig i ett par sånger och visor, mottagna med hjärtligt bifall
Saltsjöbadens entré. Vykort från 1920-talet